Bland arbetarna höll man ihop och det var för det mesta roligt att gå till jobbet.

– Det var en väldig kamratanda på den tiden, även om det också var skitigt, rökigt och smutsigt.

Det slamrade och dunkade och rök. När solen stack in genom fönstret blev man ju rädd, berättar John Gustavsson.
– Det var ett tungt jobb. Idag skulle folk inte få jobba på det sättet. Göten (metallblock) kunde väga ett par hundra kilo, berättar Freddie Hammarsten.

– Konstigt att det inte hände fler olyckor. Alla var ju inte ens nyktra när de kom hit på lördagarna och hoppade mellan heta järn. En blev flådd när han matade in göt som skulle valsas, säkert tusen grader varmt, men han smorde in sig med konsistensfett och fortsatte framför ugnen, berättar Pelle.

– Det satt arbetare och doppade knivar i krom-bad, helt utan skydd till en början. De blev ju alldeles snurriga, så småningom fixade man ett utsug.

– Ja, det var en vådlig arbetsmiljö. Det finns inget sådant nu, säger John.

 − Även om det inte vara bra arbetsmiljö hände förvånansvärt få olyckor ändå. Jag var skyddsombud ett tag, om än i blygsam skala. Bara om det hade varit olyckor försökte man hitta kött på bena för att sätta dit företaget, men oftast ansågs att det vara den enskilde arbetarens fel, berättar Pelle.