År 1899 köpte Fridolf Johansson, farfar till den siste grynaren en såg vid Hillefors.  Tillsammans med brodern Karl anlade de en vattendriven grynkvarn. I korthet går det till så att havren skalas, rensas och krossas till gryn. De första åren gjordes krossgryn men snart gick man över till ångpreparerade havregryn.

Vid sekelskiftet 1900 hade verksamheten utökats med en såg och en benstamp. Dessa gav sysselsättning när arbetet i kvarnen tröt. I benstampen krossades ben till mjöl för att användas till gödning. Traktens bönder kom till stampen med kreatursben och fick dem stampade till mjöl. När hemslakten förbjöds blev dock stampen omöjlig att driva vidare och verksamheten upphörde på 1930-talet. Sågen togs ur drift 1965. 

Åren 1905 och 1909 härjades grynkvarnen av bränder vilka troligen orsakades av gnistbildning från skalningen av havregryn som vi denna tid skedde med kvarnstenar. Kvarnstenarna byttes på 1950-talet mot s k slungskalare. 

 År 1913 var kvarnen återuppbyggd, denna gång i tegel. Anläggningen har sedan utökats genom tillbyggnad av norra och södra flygeln, 1929 respektive 1940. 

 År 1923 rasade den gamla kvarndammen vid en stor översvämning. Den återuppbyggdes 1924-25 till sitt nuvarande skick med en fallhöjd på 2,65 meter. Den består av en dammbyggnad med tillhörande bro för reglering av dammluckorna. 

 År 1947 togs den lilla elektriska kraftstationen på Säveåns södra strand i drift. Den ersatte en station från 1918, det är då samhället försågs med elektrisk energi. Under 1980-talets slut har åtgärder vidtagits för att effektivisera kraftproduktionen.

Film om hur tre generationer levde av en havregrynskvarn.
Hur en arbetsdag kunde vara.

1987 gjordes sista körningen av havregryn i kvarnen av den sista grynaren Bengt Hillefors

Film om Hillefors grynkvarn en introduktion