När varvsindustrin gick som bäst var bristen på arbetskraft stor. På olika sätt sökte man locka till sig fartygsbyggare både inom landet och från övriga Europa. Automationen av varvsarbetet presenterades som ett sätt att underlätta det annars ofta fysiskt krävande arbetet.

På Götaverken hade man redan 1960 ett ADB-samarbete med Chalmers. Matematikmaskinen på Stiftelsen för Skeppsbyggnadsteknisk forskning var en svenskbyggd Wegematic, efter finansmannen Axel Wenner-Gren, som tillverkat och donerat den till Chalmers. Wenner-Gren hade köpte en komplett amerikansk datamaskin till Sverige som i Amerika gick under namnet ALWAC. I Sverige fick den heta Wegematic. I Götaverkens personaltidning Skeppsbyggaren spekulerade ingenjören Åke Jacobsson på Götaverken om framtida nytta med ”Automatiska Data Behandlingsmaskiner”.

”I vissa avseenden kan ADB-tekniken sätta sina spår även på fartygsbyggandet. Man håller nämligen på med att genom forskning söka utröna möjligheten att på matematisk väg bestämma skrovformer. Blir det möjligt kan man sätta in dess formler i en databehandlingsmaskin och denna utför sedan beräkningen av fartygets stabilitet, volym och formerna för plåtarna samt kanske även vissa spantkonstruktioner. Ytterligare ett steg mot rationalisering skulle sedan bli att installera gasskärningsmaskiner, som skulle kunna styras numeriskt med data från matematikmaskinerna. Att nå detta mål kommer emellertid att kräva åtskillig forskningsverksamhet.”

1963 fanns numeriskt styrda gasskärningsmaskiner på det nya Arendalsvarvet.