Prisma Västra Götaland

Alla berättelser (290 st)

Mejeriet i blomberg.jpg

Mejerskan - ett kvinnoyrke som blev männens

Denna berättelse handlar om yrket mejerska, ett yrke som och kom att så gott som försvinna under några decennier. Mejerskan hade en viktig roll i hanteringen av mjölk. Från början skötte hon hela processen från mjölkning till förädlingsarbete. Mjölken är en nyttig produkt som krävde nedkylning för att den inte skulle gå till spillo. Geom förädling av mjölken till olika produkter som smör, ost, yoghurt, mese etc. kunde den tillvaratas och hållbarheten förlängas.   De små lokala mejerierna utvecklades till stora andelsmejerier och tekniken utvecklade arbetet. Därmed övertog även männen arbetet inom mejerierna och kvinnorna försvann.  Källa: www.arla.se. www.wikipedia.se 20200623. www.isof.se/matkult/mjolk.html.www.yrkeshögskolan.se, torehartung.se/artikel/ost-i-skaraborg. Studien "Från mejerska till mejerist: en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess" av Lena Sommestad. Boken "Skara efter 1900", avsnitt Ostmässan. www.digitalmuseum.seprivata foton Freddie Wendin.  

Ämnesord:

kinne kleva2.jpg

Flottans Oljeskifferverk i Kinne-Kleva

På den lilla orten Kinne-Kleva anlades ett oljeskifferverk år 1924 på prov, syftet var att utvinna olja ur alunskiffern. Denna berättelse beskriver hur anläggningen först byggdes som en provanläggning och senare kom etableras för en permanent drift. Då var syftet att försörja Flottan med olja under andra världskriget. För att få locka till sig arbetskraft, arbetare och tjänstemän byggdes ett nytt samhälle med namnet Sandtorp, med allt från enrumslägenheter till villor.  Källa: https://paleoarchive.com/literature/Bergh1943-Flottans Skifferoljeverk.pdf.Industriminnen i Götene Kommun, Erik Juhlin och Bengt Spade 1978. Bilder från www.digitalmuseum.se och privata bilder Freddie Wendin. Husaby Hembygdsförening har medverkat med fotografier och information. Ur boken "Sten - en tidsresa", artikel av Erik Julih "Kinekulleoljan och den svenska flottan".

Ämnesord:

img750.jpg

Väderobservatörer förr och nu

Väderobservatörerernas yrke har under åren förändrats en hel del. Arbetet förr innebar att man var mycket bunden, de täta  observationerna skulle göras alla dagar året runt. Var 3-4:e timme dygnet runt skulle det rapporteras in. Tekniken har kommit för att underlätta väderobservatörernas roll. I denna berättelse får du veta mer om SMHIs historia och väderobservatörernas arbete förr och nu. I denna berättelse har information tagits ur Judit Martins dokumentation. Judit var observatör mellan 1983-1995 vid Zinkgruvans väderstation. Hon älskade att skriva och uppmanades att skriva om yrket väderobservatör, ett yrke som kom att förändras mycket och till stor del försvann. Allan och Sven Gustafsson i Västerplana, morbröder till mig (Freddie Wendin) var också väderobservatörer mellan 1965-1991, 26, 5 år med felfri rapportering gjordes var 4:e timme dygnet runt år efter år.  Källa: SMHI.se, privata foton Freddie Wendin, bilder med okända fotografer.  Judit Martins dokumentation "var tredje timma - livet som väderobservatör"

Ämnesord:

skylten ner.jpg

Sista skiftet – om arbete, vardag och nedläggningen av Electrolux i Mariestad

Ville man jobba där? Nej, där ville man verkligen inte hamna. Man undvek det. Sökte arbete på de mest svårtillgängliga passen så att man skulle få ett negativt besked. Stack därifrån under en pisserast, så fort tillfälle gavs. Man ville inte dit. Man ville därifrån. Men ändå stannade många kvar. Den där hemska fabriken visade sig vara något annat. En stor arbetsplats, ogreppbar och bullrande, men också en något som kunde ge trygghet och en stadig inkomst, fasta tider, struktur, vänner och yrkesstolthet.
NOHAB-StigSvantesson-Prisma.jpg

Berättelser från NOHAB: Stig Svantesson började på NOHAB under andra världskriget

Hör Stig Svantesson berätta om hur han började på NOHAB i Trollhättan mitt under andra världskriget. En del av Innovatums industrihistoriska dokumentationsarbete.

Ämnesord:

Vagnmakare - yrket som gjorde att hjulen rullande

Vagnmakaren - ett yrke som fick hjulen att rulla

Detta är berättelsen om ett yke som försvunnit - vagnmakaren som lade grunden till fordonsindustrin. Vagnmakarna fanns både i städerna och på landsbygden, i städerna måste hantverkarna tillhöra ett skråämbete.  Vagnsmakarna tillverkade bruksfordon som vagnar och slädar. I städerna först adeln och borgarna som hölls med med vagnar som drogs av hästar. I Norrland, där vägnätet inte var utbyggt, användes slädar och kälkar under vinterperioden. När järnvägens utbyggnad kom för att stanna och fordonsindustrin kom igång var detta slutet för yrket vagnmakare.  Källa: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/49623/1/gupea_2077_49623_1.pdf, www.digitalmuseum.se, privata bilder av Freddie Wendin tagna på vagnsmuseum vid Falkängen. Boken "Vagnmakarens son" av Erik Järnåkerhttp://www.brukskultur.se/uploadedFiles/60_hjulfabrik.pdf
midsommar beskuren.jpg

Midsommarfirandet på Nääs

Ett stort midsommarfirande i två dagar har hållits på Nääs sedan slöjdskolan startades i slutet av 1800-talet. Firandet hålls fortfarande årligen och är ett levande kulturarv.  Läs mer här!

Ämnesord:

Skomakare Ivar Spjut foto: 1944

Skomakare

I alla tider har vi människor behövt skor, så yrket skomakare är mycket gammalt. Hantverket var under århundranden ganska oförändat fram till dess att ny teknik och maskiner i verkstaden började användas. Skomakarna kallades först handskomakare och detta finns dokumenterat sedan medeltiden. Liksom de flesta hantverk var skomakarna ett skråväsende och de äldsta skråordningarna kopplade till yrket är från 1480-talet.  Denna berättelse handlar om skomakaryrket från förr och till nu. Skomakarna har historiskt sett varit den vanligaste och största hantverksgruppen i Sverige.  Källa: holmgrensofi.wordpress.com/2014/12/29/skomakeriets-historia, www.digitaltmuseum.se, privata bilder Freddie Wendin, www.företagskällan.se

Ämnesord:

Stenebyströmmen 1898.jpg

Mjölnaryrket

Berättelsen om mjölnarfamiljen Åhlund från Steneby, berättad av en mjölnardotter.

Ämnesord:

S14LJFA_0511.jpg

Is på export

Innan elektriciteten och kylskåpet fanns använde man is från frusna sjöar och älvar för att hålla sina känsliga råvaror kylda i isskåp. Isen skördades under vintern och lagrades i så kallade isdösar, isolerade skjul. I Ljungskile kom en företagsam man på idén att exportera is till fiskare i Skottland och skred till verket. Hur detta gick till och hur försöket utmynnade kan du läsa om i denna berättelse från Ljungskileortens hembygdsförening.

Ämnesord:

Torpare

Torpare

Torpare var lantarbetare/jordbrukare som arrenderade mindre jordbruk, så kallade torp. Denna benämning användes förr även på jordbrukare som ägde sitt eget jordbruk och fastighet om det var mindre, under 1/4 mantal. Mantal var ett mått på en gårds avkastingsförmåga, alltså inget med den jordyta som tillhörde gården. En mindre gård med bra jordmån och bördiga åkrar en annan till yta stor men med magra åkrar. Tillgången till skog, fiskevatten inkluderas när man beräknade mantalet. Mantal var en måttenhet som i första hand användes vid beskattning.  När industrialiseringen och emigrationen till Amerika skedde i slutet på 1800-talet minskade torparrendena, många övergick till kontantarrende och friköp av torp. Minskningen var från ca 100 000 år 1850 till en halvering år 1910.  1943 försvann torpinstitutionen från Sverige, då förbjöds dagsverken som betalning. Kronotorpen fanns dock kvar långt senare.  Källa: www.wikipedia.se 20200503, www.kinnekullehembygd.se, privata bilder Freddie Wendin, Boken "Min hemsocken" John-Erik Andersson, Märta Tamm-Götlinds uppteckingar gjord 1940-50-talet. 

Ämnesord:

råbäck7.jpg

Mjölnare - ett yrke med rent mjöl i påsen

En mjölnare eller möllare var en person som malde säd till mjöl i en kvarn. Det var vanligt att det fanns en eller flera mindre kvarnar i varje socken. När kraven på större och effektivare kvarnar kom blev det glesare mellan dessa.  Mjölnaryrket är gammalt och fanns redan när människan var jägar-samlare. Ursprungligen var verktyget en manuellt driven rörlig handkvarnsten. Handkvarnsstenen snurrade över en fast sten som bas och liknade en stor mortel. Konstruktionen av den manuellt drivna handkvarnen kom att utvecklas för att bli effektivare. Det kopplades till olika energislag som drivkälla, som djur, vatten (vattenkvarnar)och vind (väderkvarnar). Från mitten av 1800-talet förekom även ångdrivna kvarnar och i böjaan av 1900-talet eldrivna. I denna berättelsen beskrivs yrket mjölnare och väderkvarnen Kvarnåsen i Västerplana samt Sågersta kvarn i Råbäck. Källor: www.wikipedia.se dat 20-04-27, privat dokumentation och bilder från Freddie Wendin och Lena Brodin. Boken Industriminnen i Götene av Erik Jhlin och Bengt Spade 1978.

Ämnesord:

Tillskärare på Algots i Borås. En hög packe tyg skärs.

Textila yrken: arbete i konfektionsindustrin

På 1900-talet fanns hundratals konfektionsfabriker i Sverige, där kläder tillverkades. De viktigaste orterna var Göteborg, Borås och Stockholm. Idag sys det mesta av våra kläder i Asien, där företagen har lägre kostnader för bland annat löner och arbetsmiljö, än i Sverige. Fortfarande på slutet av 1960-talet var ungefär 70 procent av kläderna som såldes här i landet tillverkade på svenska fabriker. På en konfektionsfabrik fanns många olika arbeten – här presenteras några av dessa!

Ämnesord:

1M16-B145046_3671.jpg

Indelte soldat - dåtidens yrkesmilitär

Denna berättelse är en beskrivning av Indelningsverket som skapades av Karl XI år 1682 och villkoren för de indelta soldater som var anslutna till verket. Indelningsverkets uppgift var bland annat att se till att en eller flera gårdar gick samman och bildade så kallade rusthot och rotar som hade ansvar för en ryttare, soldat eller båtsman. De avlönades och gavs ett soldattorp och lite jord att odla på. I den lilla byn Västerplana fanns under 1700- och 1800-talet fem soldattorp. Något är borta sedan lång tid och några har byggts om till sommartorp och permanent boende. Ett av torpen har haft många namn, men  Åtorp 399 är det rätta namnet. Namn som Garbotorpet eller Sextustorpet finns fortfarande. Namnen beror på torpets historia och de som bott där. Detta lilla torp finns fortfarande kvar i sitt nästan ursprungliga skick och sköts av Kinnekulle Hembygdsförening men ägs av Skattegården.  I denna berättelse beskrivs historien om Indelningsverket, soldaternas levnadsförhållanden och om den sista soldaten Sixtus som bodde i Västerplana.  Källa: www.wikipedia.se (dat. 20200416), boken "Min Hemsocken" av John-Erik Andersson. www.soldatreg.se. Bilder Freddie Wendin och texter av Lena Brodin

Ämnesord:

TW-00020.jpg

Från Nohab till Innovatum

Verkstadsföretaget NOHAB grundades 1847 och kom att bli Trollhättans ledande företag i över hundra år. Verksamheten startade med att producera en mängd olika produkter, däribland turbiner och lok, och kom även att lägga grunden för det som senare blev SAAB.  Idag finns det bara små rester kvar av företagets verksamhet, men spåren efter NOHAB är fortfarande tydliga, såväl i den fysiska miljön som i nuvarande industristruktur och tankemönster. 

Ämnesord:

unodahl.jpg

Berättelser från SAAB: 1000 mil genom Australien på utprovningsresa med Uno Dahl

Hör Uno Dahl berätta om minnen från en av de många provresor han deltagit i för SAAB i Trollhättans räkning. I denna berättelse 1000 mil genom Australien med SAAB 9000.

Ämnesord:

0541q Kilsund, linneriet.jpg

Från bomullsbal till väv – maskinerna på Textilmuseet

Kardmaskin, sträckmaskin, slubb, selfaktor, jacquardvävstol, rundstickmaskin – det finns otaliga maskiner för textilindustrins många tillverkningsmoment. En stor samling textilmaskiner bevaras av Textilmuseet i Borås. Här ska vi presentera några av dem.

Ämnesord:

Påskris.JPG

Påskefyr på Gullholmen

Att bo på en ort med en konservindustri var en stor fördel när man skulle bygga påskefyrar – det gällde ju att få så mycket brännbart som möjligt i påskhögen. Och silltunnor och annat material som man kunde få från industrierna blev fint bränsle till elden! Läs om hur man byggde påskefyrar på Gullholmen på 1920-talet!

Ämnesord:

DSC02633.JPG

Gästgivare - dåtidens krögare och värdshusvärd

Gästgivare har funnits under många sekel, dock inte i den organisation som senare förekom. På 1600- och 1700-talet turades ofta bönderna om att hålla skjutshållning och sovplats, senare kom gästgiveriverksamheten att bli en mer yrkesmässig hantering.  Att arbeta som gästgivare var inte alltid en dans på rosor. Det var många förpliktelser med yrket, bland annat att ordna skjuts åt resande. Gårdar kring gästgiveriet skulle hjälpa till rent praktiskt och hålla med häst och ordna skjuts. När detta inte sköttes stämde gästgivaren bönderna vid tinget för att de inte skötte sina skjutsar. De resande hade säkert inte varit nådiga mot gästgivaren då de inte kom iväg i tid.  Ofta skedde utskänkning av öl och brännvin på gästgiveriet och det var inte ovanligt att det blev bråk och slagsmål. Dessutom hade gästgivaren egna djur, åkrar och ängar att sköta vid sidan om gästgiveriet.  Denna berättelse handlar bland annat om gästgiveriet i Västerplana och en generell beskrivning av yrket gästgivare och de stadgar som gästgivaren måste följa. Gästgiveristadgan upphörde år 1933. Källa. www.wikipedia.se 2020-04-08. ww.popularhistoria.se/samhalle/byarna-delade-ansvaret-for-gastgiverierna. Privata bilder och dokument Freddie Wendin och Lena Brodin. Böckerna Min Hemsocken av John-Erik Andersson och Gårdarna kring Kinnekulle av Gösta Karlsson/Bror Jansson.

Ämnesord:

TB-079-055.jpg

Vattenrallare

Vattenrallare var en avgörande yrkesgrupp för utbyggnaden av sveriges vattenkraft och för elförsörjningen i hela Sverige. Idag finns det nog ingen som fortfarande kallar sig för vattenrallare, men det är värt att minnas denna bortglömda, men viktiga, yrkesgrupp.

Ämnesord: