Krossat glas

Fartygets hemmahamn var Helsingborg, men det hade redan påbörjat sin resa när jag anslöt, så jag mönstrade på i en annan ostkustshamn. Första målet var Luleå, där vi lastade malm. Därefter gick vi direkt ned till polska östersjökusten. Där lossade vi malmen, lastade kol och gick vidare till Italien. Polen var intressant. Detta var kanske fem år efter världsfreden, och landet hade ännu inte kommit ikapp, så att säga. Det var fullt av ruinställen, och hela ruinstäder faktiskt, där man såg rester av det som varit. Exempelvis spårvagnar som gick utan fönsterrutor och sådär. Ja, det var fattigt och eländigt i Polen. Vi stannade i Polen några dagar och gick i land några gånger. Och på den tiden var sjömanslivet…jag gissar att det inte är så nu, men då skulle en sjöman supa och greja i hamn, så var det bara. Annars var man inte sjöman. Men vi hade ett trevligt umgänge, motormännen och jag. Så jag tyckte det var helt okej.

Så du kände dig aldrig pressad som ungdom bland äldre män att dricka mer än du hade velat så?

Nej, nej, nej! Men det hände andra saker som…ja, till exempel var det en kille, mässkalle tror jag han kallades. En ung kille, 15-16 år gammal, ute på sin första resa. När vi skulle lämna hamn så saknades han. Kaptenen lämnade båten, for i land och gjorde efterforskningar i två timmar. Men han hittades inte, så vi for utan honom. Han blev akterseglad. Och jag vet inte vad som hände efteråt med honom, eller vad som hade hänt, det fick jag aldrig veta. Jag tycker det är viktigt att markera att det var så socialt uppdelat. Nu för tiden hade detta ju varit otänkbart. Men så var det då. Och det är inte så länge sen ändå.