Ove Berlin, född 1955 och uppvuxen i Skara. Oves pappa Gunnar jobbade på Brandstationen som brandman och familjen bodde inte långt från stationen. Ove var inte intresserad av skolan, han var en praktiker. I 8:e klass pryade han första gången på Brandstationen. Skoltiden blev strulig och till slut slängde rektorn ut Ove och ytterligare några killar, han återvände inte till skolan. Detta var troligtvis i slutet av 9:an, idag skulle detta aldrig fått förekomma och det hade blivit stora annonser i tidningen.  

Brandstationen blev Oves räddning, detta blev hans andra hem. Varje dag och helger fanns han på stationen och brandmännen fostrade och tog hand om Ove, han fick tillit och respekt. Ove blev i början lite av en ”springpojke” åt personalen. Han växt in i arbetsuppgifterna och ansvarsområdena utökades.

Senare fick Ove vara med på utryckningar både med brandbil och ambulans, vid ett tillfälle kom de till en tågolycka och Ove fick vara med och lyfta upp en omkommen person på båren.

Stödsamtal efter traumatiska händelser erbjuds sedan många år personalen, men på den tiden fanns det inte. Trauman och kriser tog man med kollegor som varit med i händelsen.

När Ove var 18 år fyllda blev han erbjuden extra timmar inom deltidskåren och den 6 jan 1973 gjorde han sitt första vikariedygn vid Brandkåren var Ove över 20 år.

Händelser i jobbet som satt sina spår är, branden i Härlundaskogen, Viggen som kraschade i Hangelösa piloten klarade sig med i planet fanns en extra tank som hamnade på ett gärde man trodde det var en bomb. U-båtsbranden på Sommarland. Varnhemsbranden 21 maj 1979. Branden i Teaterhuset den 29 dec. 1981. Vassbränderna i Hornborgasjön, detta var innan sjön höjdes.

När kvinnorna kom in i brandkåren var det många som hade åsikter om att deras fysiska förutsättningar inte fanns för att klara jobbet. I Skara var det inga problem att ta emot kvinnor, en blandad könsfördelningen gynnade hela arbetsplatsen och man löser arbetet på olika sätt. I Lidköping vägrade man länge att ta emot kvinnor. Det har funnits en machokultur inom brandkåren och på vissa ställen lever den tyvärr kvar.

När ambulansen år 1993 gick över till Landstinget i egen regi valde Ove att gå över till ambulanssjukvården detta skedde 1 jan 1994. Han hade då läst in undersköterskekompetens, innan dess 3v, 7 v, 20 v kurs och skaffat sig praktik.

Som ambulansförare jobbade Ove fram till år 2006 och därefter blev han driftansvarig fram till pension.

När jobbet upphörde kom Ove senare år 2014 in i politiken, något som han aldrig varit intresserad av. Men att sitta och gnälla och inget göra är inte Oves melodi, därför vill han vara med och påverka och ta ansvara genom att engagera sig politiskt.