Det var ett mäktigt skådespel som skaraborna fick se under sprutmönstringarna som brukade genomföras vid Stora Torget. Mönstringarna var ett stort folknöje och genomfördes två gånger per år. 

De olika avdelningar leddes av standarförare från spruthusen vid Kämpedamm och Kungshusgatorna (fd. smedjan numera Brandmuseet), med sitt tunga och skrymmande materiel. Sprutorna rullades fram på sina små hjul följda av stora vattenkar, som drogs utvalt manskap. Allra snabbast var skolpojkarna i vattenhämtningsavdelningen, de åkte snabbt fram med sina vattenkärror men de var inte så noga, en del vatten skvättes ut under färden från hämtningsstället till brandplatsen. Under tiden som eldsläckningsavdelningen samlades på Stora Torget och gjorde iordning materiel, sprutor och vattenkar samlades vattenhämtningsavdelningen vid Brogårdsdammen, Skarakälla, Prubbebrunn och Kämpedamm och där pumpades det för fullt. När kärlen var fyllda bar det iväg till brandplatsen, där tömdes vattnet i stora trädkar och sprutmönstringen kunde början. Manskapet var indelat i pumplag och det tunga och krävande arbetet inledas direkt. Täta byten var nödvändigt och pumparna brukade sjunga för att göra deet tuffa jobbet lättare. Sången gick i takt med pumpningens rytm.
En visa som ofta användes hade följande text:

"Pumpa, pumpa vatten alle man på däck.
Kaptenen, han ä fuller och skutan hon ä läck.
Pumpa, pumpa på och brännvin ska ni få.
Pumpa, annars spricker hela skutan upp.
Ja, pumpa, pumpa på och brännvin ska ni få. 
Pumpa, annars spricker hela skutan opp."

Snart steg den ena vattenstrålen efter den andra upp i luften. Sprutlagen försökte överträffa varandra ifrågan om strålarnas höjd och längd. Småpojkarna brukade springa ikapp framför strålen och så nära som möjligt och ofta fick barnen en rejäl dusch, till glädje för åskådarna. När sprutorna testats var övningen klar. Personalen återvände till spruthuset, Materielen packades in igen i väntan på nästa sprutmönstring eller utryckning till en brand.