Den 19 september 1868 invigdes Dalslands kanal med pompa och ståt av kung Karl XV. Med på färden fanns drottning Lovisa och ytterligare kungligt sällskap, som kom resande med ångbåten Necken från Köpmannebro till Upperud och därefter med den nybyggda passagerarångaren Laxen till Håverud. Den framstående kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson, som lett byggandet av Dalslands kanal, hade då redan tre månader tidigare själv öppnat slussluckorna för den första båten att passera Håverudslussarna - det var galeasen Wilhelm som fick äran att vara nummer ett.   

Kanalen fick stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i bygderna som den genomkorsade. De tidigare isolerade trakterna i de inre och norra delarna av Dalsland fick nu regelbundna förbindelser med Norge och Göteborg. För de många järnbruken utmed kanalleden innebar detta att transporterna av råvaror och produkter underlättades. Alla omlastningar förbi forsar, och med allt arbete som detta innebar, försvann. Tidigare hade varor som skulle transporteras mellan Vänern och Stora Lee behövt omlastas inte mindre än sex gånger. Trafiken på Dalslands kanal blev intensiv och samtidigt uppstod en betydande sågverksindustri i dessa trakter, som även den var beroende av de förbättrade transportmöjligheterna. För dalslänningar i allmänhet var kanalen av stor betydelse för att lättare kunna få allehanda dagligvaror och andra förnödenheter. För många symboliserade kanalen framtiden.

Dalslands kanal knyter samman en rad långa sjöar utefter Upperudsälven i sträckningen fram till Stora Lee. Många av sjöarna som Lelången, Bengtsbrohöljen, Laxsjön, Råvarpen och Åklången ligger i en tio mil lång och två kilometer bred spricka. I detta naturliga sjösystem är kanalen dragen längs strömmarna och går över inte mindre än tio sjöar. Av ledens 254 km, är endast cirka en mil grävd kanal. Ursprungligen fanns från Köpmannebro och Hattefura hamn vid Vänern, som kanalen utgår ifrån, och till Stora Le i nordvästra delen av landskapet hela 25 slussar som båtarna skulle passera. Det var med kanalens tillkomst, som 66 meters nivåskillnad kunde göras seglingsbara. Sträckningen från ett öppnare landskap med mindre jordbruksodlingar i sydöst, gränsande till det dalsländska slättlandet, och upp genom bergiga och skogbärande bygder där bergsbruk och skogsindustrin dominerade, med täta granskogar och dramatiska klippstränder gav spännande naturupplevelser för dåtidens resenärer. Som landets rikaste landskap på sjöar fanns många vackra vyer att upptäcka.