1935 startade Einar Karlsson en varvsverksamhet i Kungsviken på nordvästra Orust. Einar hade dessförinnan arbetat vid varv i Göteborg i flera år, bland annat hos den kända båtbyggaren Hjalmar Johansson i Långedrag.

Till en början byggde Einar mest segelbåtar och en del utlottningsbåtar uppe vid gården som hans familj arrenderade. År 1938 påbörjar Einar anläggandet av ett varv nere vid Kungsvikens västra strand. Varvsbyggnaden skulle ligga på mark som tillhörde arrendet till gården Liden, som hans familj hade, och denna mark kunde Einar köpa. Året dess för innan hade Einar byggt ett eget bostadshus i västra delen av viken och varvet kom att ligga nedanför detta hus.

Den första delen av varvet som Einar satte upp var båthallen. Då var spantbänken inne i båthallen och båtarna byggdes utomhus på den södra sidan om denna båthall.

 Utbyggnad av verksamheten på 1930- och 1940-tal

På 1930- och 1940-talen hade varven i Kungsviken mycket arbeten och beställningar åt olika kunder och efterfrågan på reparations- och översynsarbeten var alltid stor. Under dessa år utökade Einar sin varvsverksamhet.

I slutet på 1930-talet byggde Einar en snickeriverkstad där den första kombinerade snickerimaskinen stod, senare blev detta en mekanisk verkstad. 1946 byggdes varvet ut med en snickerimaskinsverkstad och 1947 - 1948 förlängdes båthallen för att större båtar skulle kunna byggas inomhus. Vid varvet uppförde Einar också en smedja.

Vid sidan om varvsbyggnaden byggdes en liten slip i slutet på 1940-talet där mindre båtar kunde tas upp vid reparationer eller översyn av bottenskrovet. Det var tullbåtar från Lysekil, Gravarne (Kungshamn), Mollösund och Gullholmen, och båtar i skarpsillefisket från innerfjordarna av Orust, som togs upp och sköldrades (bottenmålades). Även fiskejullar och mindre fiskebåtar från fiskeorterna Gullholmen, Käringön och Mollösund togs till varvet. Gösta Dahlborg berättade att när fiskarna från Käringön hade båten på slipen passade de på att köpa med sig ved och de var också uppe i skogen ovanför varvet och hämtade jord i säckar att ha med sig tillbaka hem till sina små odlingar och rabatter. Käringön är en karg ö som mest består av klippor, och jord till de små täpporna vid husen fick man hämta från fastlandet.

Stora båthallen uppförs på 1950-talet

 1954 - 1955 byggdes båthallen ut åter igen och denna gång fördubblades båthallens storlek på bredden. En ny mekanisk verkstad byggdes till vid sidan om den nya båthallen. Bredvid den mekaniska verkstaden fanns den stora blocksågen. Den mindre slipen vid varvet togs samtidigt bort, men en ny slip byggdes istället under andra halvan av 1950-talet. Även denna slip användes för att ta upp fiskebåtar och tullbåtar för underhåll och reparationer och när det var speciellt mycket arbete på våren. Senare på 1960-talet byggdes slipen ut för att även kunna ta upp skutor på upp till ett hundra ton. Den nya slipen innebar att varvet kunde åta sig fler arbeten och slipta större båtar än tidigare. Det fanns ett stort behov av en varvsverksamhet liknande denna i mellersta Bohuslän och varvet hade många kunder även från mera avlägsna kustorter i Bohuslän.

Källa:

Kajsa Landström och Christine Fredriksen, Einar Karlssons Varv, Kungsviken. Fiskebåtsbyggen i en anrik båtbyggarmiljö. Ur: Lennart Bornmalm, Krister Bång, Christine Fredriksen. Skeppsbyggarna II, Göteborg 2016

Landström, Kajsa. Kungsviken i förändring – Plats, identitet och kulturarv. Göteborgs universitet 2013