Farmor bröt upp från Kallinge, sålde huset och flyttade med sina söner tillbaka till sin barndomsstad Lidköping, där hon hade många av sina släktingar. Vet tyvärr inte var de bosatte sig, men hon återupptog sitt arbete som fotografassistent hos Simon Anders Ateljé, (Elnas syster gifte sig med Simon Ander år 1906).

År 1918 får hon vetskap om att fotograf Halvar Söderquists fotoateljé på Klostergatan 3 i Skara var till salu. Hon köpte ateljén och flyttade med sina söner till Klostergatan 1 (lägenheten ovanför ateljén). Där drev hon sin verksamhet framgångsrikt och blev en välrenommerad fotograf i Skara. På Digitaltmuseum finns drygt 1200 fotografier av Elna Fagerström. Det var främst porträttfotografier som var hennes gebit. Det låg i tidens anda.

Affärerna gick som sagt bra och hon kunde köpa sig en bil, en T-Ford (årsmodell okänd).

Min far Bengt Hjalmar Fagerström, hade hunnit att utbilda sig till ingenjör och hade fått plats på Lidköpings Mekaniska Verkstad och träffat min mor Stina Wedel, som arbetade som dekoratris på Rörstrands Porslinsfabrik, i Gunnar Nylunds team. De förlovade sig 1936 och fick den sommaren låna T-Forden. De styrde mot Västkusten och norra Bohuslän och hamnade i en liten fiskeby som hette Hamburgsund och tog en liten färja över till Hamburgö. Där stannade de och bodde på Ögårdens Pensionat. De blev förälskade i den vackra ön och återvände flera år till samma ställe. Deras önskan var att kunna bygga ett sommarhus på ön och såg redan då ut deras drömtomt, med utsikt över havet mot Väderöarna. Det kom dock att dröja till 1964 innan de kunde förverkliga sin dröm. Ett arv från Elnas syster i USA kunde ge dem möjligheten att bygga sitt drömhus, som vi än idag älskar och förvaltar.

Nu tillbaka till Klostergatan 3 i Skara. Inledningsvis berättade jag att jag tyvärr aldrig fick träffa min farmor. Hon var dock ofta och hälsade på i Trollhättan, där min mor och far bodde efter att de gift sig år 1940. Elna fick träffa sitt barnbarn, min bror Bengt-Göran Fagerström, född 1943, flera gånger innan hon dog 1945. För mig har hon alltid varit närvarande, då hennes fotografi alltid stod på byrån i vardagsrummet, tillsammans med Farfar. Jag hade så gärna velat träffa henne och få veta vem hon var. Under de senast åren har hon faktiskt kommit närmare mig, då kunskapen om henne har blivit större.