En gång i tiden gick drängar runt i trakten kring Hornborga by och beväpnade sig i hemlighet. När drängarna plöjde den steniga marken dök det upp gott om lämpliga stenar att kasta på sina fiender, och när husbonden såg bort smög de ner sten på sten i innerfickan. När kvällen kom samlades ortens drängar och innan solen gått ner skulle de ha störtat kungen.

Dagen efter statskuppen började allt om igen och de plöjande drängarna fyllde återigen fickorna med småsten och den knappt 75 cm långa kungen i björkved var redo att störtas igen.

Vad det rör sig om är så klart ingen verklig statskupp utan det lokala klotspelet som var populärt kring Hornborga från medeltiden och framåt – och som fanns i andra varianter genom hela Västergötland. I en tid innan TV-spel och sociala medier var spel och lekar av det här slaget en viktig social faktor hos den svenska allmogen, och i Hornborga by var just den här statskuppen i miniatyr extra populär.

Spelet kan ses som en kombination av kubb och bowling och går ut på att få omkull kungen och de andra käglorna med sina ihopsamlade stenar. Sammanlagt nio käglor, eller "klot" som de kallades, ställdes i en fyrkant. I mitten stod "kungen", i fyrkantens hörn stod "treorna" och mitt på långsidorna var "ettorna" placerade. Drängarna delade upp sig i två lag och försökte få omkull käglorna från en punkt omkring 20 meter bort. Men till skillnad från bowling och kubb var inte målet att få omkull varenda kägla utan att under två omgångar nå en totalpoäng på 24. De olika käglorna var som namnen antyder värda olika mycket poäng. Dessutom kunde drängarna tjäna fler poäng om kungen störtades så pass våldsamt att pjäsen hamnade utanför fyrkanten utan att en annan pjäs vältes samtidigt.

Klotspel spelas fortfarande i seriespel bland en rad hembygdsföreningar i Västra Götaland.

En gång i tiden fanns det gott om lokala spel och lekar men idag lever endast ett fåtal kvar. För den som vill ge de gamla lekarna en renässans så kan ett vanligt kubbspel enkelt användas och i västgötaslättens marker finns det fortfarande gott om sten – tillräckligt för att störta en kung.