Sven i sin Cheva -22 med damerna i baksätet

Här kommer Sven Högberg, Skara, vid ratten och mamma Matilda och systern Helga Högberg i baksätet. Året är 1922, fortskaffningsmedlet är en Cheva från samma år.

Jag sitter hemmahos direktör Sven Högberg på Engelbrektsgatan i Skara och pratar bilar och bilkörning inför Bilens dag i Skara den 26 april.

Sven Högberg kan nästan sägas vara en av de första motormännen i Skaraborg. Redan 1919 köpte han som 17-åring en stor Indian motorcykel med sidovagn. Och inget körkort behövde han för att köra vidundret. Men det gick bra ändå

Inget körkort

Nej skrattar Sven Högberg, konstigt nog behövde man inte körkort för att framföra den stora motorcykeln. Men det kom en lag året därpå, 1920, att man skulle ha ett körkort. Men det fick jag utan vidare, eftersom jag redan hade kört motorcykeln.

Den stora motorcykeln plus sidovagnen köpte Sven för 3 050 kronor.

Så kom 1922

Min första bil köpte jag 1922, säger Sven Högberg. Jag Valde en fyrcylindrig Chevrolet, som jag köpte av bilförsäljare Martin Johansson hos Josef Johanssons bilfirma i Skara. Jag betalade 4 000 kronor för bilen. Men så skulle jag ha körkort för bil, säger Sven Högberg. Jag ringde upp ingenjör Berling, som då hade hand om sånt. Jag har köpt bil, sa jag. Nu behöver jag ett körkort

Att köra upp

Ja, kom till mig i morron, så ska vi ta en tur och se om du kan köra, svarade Bergling. Jo, så skulle jag då köra upp, säger Sven Högberg. Vi åkte ut till Skarakälla här i Skara. Så sa Bergling: Nu ska du vända på vägen här, får vi se hur det går.

Och det var ju en liten grusväg då förstås, säger Högberg, Men det fanns ju inga andra bilar på vägen, så jag hade kunnat hålla på hela förmiddagen om det behövts. Sen, när jag vänt bilen, sa Bergling. Det är bra, du får ditt körkort.

Ja, så var det inte mera med det, skrattar Sven Högberg. Och nästa år har jag haft mitt körkort i 60 år. Har tom fått medalj från KAK för 50 års prickfri körning. Det är klart, säger Sven Högberg, det är lite annorlunda att köra bil i dag mot det som var år 1922. Vi åkte ofta ut till Melldala, där vi hade en sommarstuga, säger Sven. Och man visste nästan att man bara kunde möta två bilar på den sträckan. Den ena var Trollhätte Krafts bil och den andra ingenjör Sven Winquists. Några andra bilar fanns nästa aldrig på den vägen.

Kor och grindar

Det var bara att köra på då? Jo, säger Sven Högberg, men det var dåliga vägar, nästan kostigar. Och på tal om kor, fick man då och då gå av bilen och öppna och stänga grindar. Såna fanns överallt. Och vid Remningstorp fick man nästan alltid stanna länge för alla kor som gick på vägen. Även för hästskjutsar måste man ibland stanna eller sakta ned ordentligt. Hästarna var rädda för bilar p+ den tiden.

En fartdåre

Hastigheten då? Ja, höll man 60 km /tim var man en fartdåre, det var allmänna mening på den tiden, säger Sven Högberg

På vintern kunde man knappast köra bil, säger Sven Högberg till sist. Det fanns ingen plogning av vägarna på den tiden. Och nr det snöade fick snön ligga tills den tinade bort. Det var inte mer med det.

Reportage av Bob Sahlstrand år 1982 tidning okänd. Artikeln lånad av Gullan Alexanderson dotter till Sven