Majmärket

Första majmärket år 1900. Tidningarna Arbetets och Ny Tids grundare och redaktörer, Axel Danielsson och Fredrik Sterky, hyllades på ett gemensamt märke för rockslaget.

I år är det 127 år sedan arbetarrörelsens Första maj-märke introducerades.

Den svenska arbetarrörelsen hämtade idén i Norge och det kostade 100 kronor att trycka 10 000 märken.
I 18 år, från 1894 till 1911, tillverkades majmärket i papper och det första var stort och präktigt. Märket var förstås rött, tio centimeter högt och tre centimeter brett och visade frihetsgudinnan med svärd och fackla i guldtryck.
Men det började egentligen redan 1890 med ett rött band i knapphålet.
I Göteborg annonserades nyheten i Handels- och Sjöfartstidningen: ”Alla fackföreningsmedlemmar som skall deltaga i demonstrationen bör i knapphålet bära ett rött band å vilket det kan läsas 8 timmars arbetsdag”.
Banden stämplades för hand och såldes för 5 öre styck. Dessa band blev föregångare till dagens majmärke. 1912 ersattes pappmärket med den klassiska röda rosen, vilken användes som Första maj-symbol till och med 1930. Ett år, 1913, ersattes rosen med en annan blomma som mest liknade en röd prästkrage.

1931 kom det första metallmärket. Märkena har haft skiftande motiv och ibland varit prydda med slagord, ibland med porträtt på förgrundsgestalter inom arbetarrörelsen.
De första porträtten föreställde tidningen Arbetets grundare Axel Danielsson samt Fredrik Sterky, LO:s ordförande tillika grundare av tidningen Ny Tid i Göteborg. Danielsson var 36 år när han dog 1899, Sterky 40 år när han avled 1900. 
1 maj samma år hyllades de med ett gemensamt märke.