Taube går till sjöss

Det var aldrig den unge Taubes syfte att bli sjöman – han ville bli konstnär. Men 1908 mönstrade han som 18-åring på Transatlantics fartyg Australic i Sundsvall, för en resa till Australien. Till detta var han tvingad av sin familj, eftersom det gick dåligt med studierna och konstnärsdrömmarna i Stockholm. Fartyget bör ha varit lastat med trävaror och kanske pappersmassa och syftet var att lasta fårull i Australien. Evert Taube arbetade till en början som lämpare ombord. En lämpare körde fram kolet till eldarna som stod på durken i maskinrummet och eldade i ångpannan.

Taube har skrivit osminkat om denna första resa, om pennalismen och slitet ombord, i sina brev hem till vänner och lärare. Många år senare skrev han också om resan i sina självbiografiska texter, i dramatiserade och antagligen tillrättalagda ordalag. Taube befordrades efter ett tag till jungman och fick stå till rors ibland. Som lämpare och jungman hade han normalt inte närmare samröre med kaptenen ombord.

Kapten Huldtgren

Huldtgren föddes i Stockholm 1878. I sin ungdom arbetade han på segelfartyg och blev med tiden en av rederiet Transatlantics mest betrodda kaptener. I många år trafikerade han för rederiets räkning Sydafrika och Australien. Huldtgren var kapten på handelsfartyg, men han var en omvittnat god värd för de fåtaliga och oftast förmögna passagerarna ombord på hans fartyg och han verkar ha underhållit dem med god mat, gott vin och många goda skepparhistorier. En del av historierna påminner om Taubelåtar, men saknar kanske Taubes finess och poänger. Berättelserna skrev han ner och illustrerade själv och några av dem publicerades. Sjöfartsmuseet Akvariet har ett flertal av berättelserna, liksom ett antal fotoalbum från hans resor. Några av bilderna är från resan som Evert Taube var med på, men Huldtgren nämner aldrig Taube.

Svårt liv ombord

När Taube kom iland i Kapstaden ville han gå runt och upptäcka och låta sig inspireras av folkliv och natur. Men som jungman förväntades han använda sin lön till att bjuda de äldre kamraterna på alkohol iland och hans ovilja att följa med dem på krogen skaffade honom ovänner. Taube har beskrivit vilka busar besättningen bestod av och särskilt verkar han gjort sig ovän med fjärdestyrmannen Hillerström. Taube förklarade detta med att Hillerström påstod att Taube hade tittat på dennes fästmö i Sundsvall, vilket han försäkrar oss att han inte alls gjort. Så fort tillfälle gavs passade Hillerström på att slå den unge Taube, ibland allvarligt och med tillhyggen.

Taube blir straffad

På Indiska Oceanen fortsatte Taubes olycka: när en liten apa han köpt i Sydafrika rymde och krossade en massa porslin blev han skyldig rederiet stora pengar. Dessutom försvann en dag en flaska whisky från salongen ombord. Hillerström hade vid det laget gått runt och luktat sprit i flera dagar, men han skyllde på Taube. Kapten Huldtgren, som antagligen ansåg att nu var måttet rågat, gick på styrmannens linje och dömde jungmannen att förlora en månadslön. Dessutom piskade han Taube inför hela besättningen och sparkade honom sedan nedför lejdaren till skansen.

Taube har berättat att när han låg där nere tänkte han att ”det här kan ju bara sonas med blod!”. Men han bet ihop och slog inte tillbaka. Framme i Sydney i Australien verkade det dock som om Huldtgren ångrade sig. Australic låg antagligen vid boj ute i hamnen och han lät då Taube ro honom iland, vilket nog var ett hedersuppdrag. På kajen blev Taube tillsagd att vänta där ett par timmar, vilket kanske var ett erbjudande om att rymma. Sydney var festsmyckat på grund av ett stort amerikanskt flottbesök och erbjöd säkert lockande intryck, men Taube stannade kvar på kajen. När Huldtgren senare återvände, verkade han överraskad av att se Taube och tog t o m i hand.

Taube rymmer i England

Brutaliteterna fortsatte på hemresan, även om Taube inte verkar ha kommit i konflikt med Huldtgren något mer. I sina texter är det tydligt att Taube verkar ursäkta Huldtgren (till skillnad från Hillerström). Men Evert Taube hade nu fått nog och när Australic anlöpte North Shields, en hamnstad till Newcastle i England, rymde han. En äldre dam som hette mrs Carlson förbarmade sig över honom och lät honom gömma sig hemma hos henne, medan Hillerström tillsammans med poliser letade på gatorna och krogarna. Långt senare använde Taube denna händelse som inspiration till visan ”Mary Strand”. Vad vi vet återsåg aldrig Taube och Huldtgren varandra, även om det var nära en gång. Men det är en annan historia.