Urmakaren Carl Julius Börjesson - Ottos svärfar

Otto Berntsson - familjen på Lindholmen i Göteborg
Otto Berntsson - familjen på Lindholmen i Göteborg
Otto Berntsson - familjen på Lindholmen i Göteborg

Urmakaren Carl Julius Börjesson verkade som urmakare på Lindholmen men hade vuxit upp på en liten gård, Lilla Skogen, i Kareby socken.

I samband med att Carl Julius gifte sig med sin Augusta hade de övertagit gården efter Carls far. Men det dröjde inte länge förrän de sålde gården till Augustas bror Johan. De flyttade till Lindholmen, där de först bosatte sig i ett hus vid Pumpliden, som den kallades och som låg parallellt med Miragatan (1:a roten 11, Anneberg).

Keillers

Carl Julius var först anställd hos Keillers, vilket var vad Keillers mek. verkstad och skeppsvarv kallades i dagligt tal. Keillers hade 1867 flyttat från Skeppsbron vid Badhusgatan över älven till Lindholmen. Grundläggaren av varvet Alex. Keiller hade kommit till Göteborg från Skottland (f 1804, d 1874). Sonen James Keiller (1836-1918) fortsatte verksamheten. Båda hade varit ledamöter vid navigationsskolans direktion, den sistnämnde ordförande 1891-1904. Sonsonen James Keiller dy (1867-1962) var också knuten till varvet, tills företaget ombildades (1906) till ett nytt bolag under ledning av förutvarande chefen på Lindholmen Sven Almqvist och blev Götaverken.

Urmakaren på Lindholmen

Carl Julius var från tidig ålder mekaniker av första rang och började tidigt reparera maskiner och ur av alla slag. På lindholmen fortsatte han sitt klockmakeri vid sidan av sitt arbete vid Keillers och fick efterhand så fullt upp, att han etablerade sig som urmakare på Lindholmen.

Så småningom blev han rätt förmögen, trots att hans priser för reparation av ur var synnerligen facila. Så sent som 1915 begärde han kr 1:25 för rengöring av ett fickur, insättning av en ny fjäder kostade lika mycket och ett nytt glas fick man för 40 öre. Det var också med stor motvilja, som han under första världskriget blev nödsakad att höja sina priser.

Varje måndag gick Carl Juius till stan, stan sade man på Lindholmen, och så säger man väl alltjämt, när man menar själva city. Han tog då färjan över älven och vandrade den långa vägen till Hüttners urfirma på Kungsgatan för att göra sina uppköp av fjädrar och andra klockdelar.