Stångeforsen ligger vid Slumpån ett par kilometer nedströms Sjuntorp. Fram till 1916 fanns här en vattendriven kvarn. I samband med bygget av de nya slussarna i Ström höjdes vattenståndet i Göta älv med ca 1,8 m. Kvarnen flyttades till Härklätten. Likaså sprängdes falltröskeln bort för att möjliggöra pråmtransporter till Sjuntorps fabriker. När vattenståndet höjdes rensades Slumpån för att möjliggöra transporter till Sjuntorp och Göteborg.

Det är på den norra stranden som pråmvarvet anläggs. Det finns mycket få uppgifter om varvet förutom en tidningsnotis och ett fotografi. Liksom kan man i församlingsboken från Åsaka se att A.G. Fredriksen vid Stångeforsen har fått yrket ändrat från mjölnare till pråmbyggare. I tidningsnotisen från år 1918 kan läsas:

”Ett nytt båtbyggerivarv även vid Stångeforsen. Martin Johansson vilken förut ägt skeppsvarv vid Norra Garn i Tunge socken, håller nu på att anlägga ett sådant vid Stångeforsen i Åsbräcka socken”.

Vid Stångeforsens varv fanns mellan fem och tio anställda. Här tillverkades så kallade Göteborgspråmar och pråmar som skulle användas på Slumpån för vidare transporter till Sjuntorps fabriker. Göteborgspråmarna var av den flatbottnade typ som främst användes i Göteborgs hamn, men även till transporter uppefter älven. Pråmarna som användes vid Slumpån var mindre för att kunna manövreras på den slingriga ån. I Sjuntorp fanns ett spinneri och där bedrevs det också jord- och skogsbruk och dessa verksamheter hade ett stort behov av transporter på älven. På platsen fanns också flera handelsbodar, som fick sina varor sjövägen.

 

Pråmvarvet upphörde

När varvets verksamhet upphörde är inte känt, men Martin Johansson flyttade tillbaka till Tunge 1922. Martin Johansson var precis som många andra varvsägare en mångsysslare. Han hade fler affärsintressen och i hans bokföringsböcker framgår det att han höll på med spannmålshandel fram till sin död 1931. Transporterna i Slumpån upphörde på 1930-talet, eftersom flera ras i ån ställde till med problem.

Idag syns inte mycket av varvet, men det går att se var detta låg. Man kan se två rader med stenar som kan ha använts som underlag till pråmarna. En del av stranden är borteroderad och en del av ytan där pråmarna byggdes är borta.

Källa: Varv och sjöfart på Lödöse varv, 2017 av Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen, Lödöse museum.

Foto: Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen