Nya telefoner

Telefonens tillkomst och utveckling

Redan i början på 1940-talet arbetades det på att vidareutveckla telefonen. Det skulle emellertid dröja till mitten av 1950-talet innan en ny telefon, efter flera års test, bearbetningar och praktiska prov, kunde marknadsföras. Det verkligt radikala med Ericofon, Kobra, var att samtliga komponenter som abonnenten använder - hörtelefon, mikrofon, klykomkopplare och fingerskiva - var hopbyggde till en enhet som abonnenten kunde hålla i handen. En ny bekväm apparattyp skapades.

Framgången blev omedelbar, intresset för den nya apparaten spreds snabbt över världen. Formgivningen har fått många lovord och 1972 utsågs Ericofon av Museum of  Modern Art i New York till en av 1900-talets bästa industri-designs. En fördel är att apparaten kan ställas var som helst på ett bord och inte behöver placeras i någon fast apparatdel samt att den bara har ett enda apparatsnöre.

Telefonens tillkomst och utveckling

Trots framgångarna med Ericofon stod det klart för LME att flera stora telefonförvaltningar ville ha moderna apparater av den traditionella plasttypen. Bakelitapparaten från 1947 fyllde inte dessa fordringar. I samarbete med Televerket utvecklade därför LME i början på 1960-talet en ny apparat av detta slag, helt modern ifråga om materialval och transmissionsegenskaper. Apparaten introducerades 1962 under namnet Dialog.

Dialog är utförd i termoplast i ett flertal färger för modern miljö. Handmikrotelefonen är mycket lätt. Då apparatkåpan är försedd med ett bekvämt bärgrepp är apparaten lätt att flytta, vilket är särskilt värdefullt vid propp- och jackanslutning. Ringklockans ljudstyrka kan varieras av abonnenten.

Telefonens tillkomst och utveckling

Knappsatser användes tidigt av telefonister i halvautomatiska system, liksom också under pågående automatisering för förmedling av trafik från manuella till automatiska stationer. Det var först på 1950-talet som man på allvar började diskutera att använda knappsatser i telefonapparater. LME hade ett mindre försöksnät i Hägersten i Stockholm 1956. Efter flera års utvecklingsarbete marknadsförde LME 1969 den knappsats för automatapparater i anläggningar med tonfrekvensval som nu är standard. De tolv knapparna är arrangerade enligt internationellt rekommenderad standard. En variant av denna knappsats har inbyggd tillsatsutrustning för fingerskivsimpulsering i stället för tonval, varigenom en knappsatsapparat kan anslutas till en konventionell automatcentral.