I början av 1870-talet  och fram till 1905 var tunnbindarnas storhetstid. Då fanns det 400 till 600 hantverksmässigt arbetande tunnbindare i landet. Räknar man även in de industriellt sysselsatta var de 1200 till 1300.  Den växande handel och industrin behövde förpackningar, till en början framför allt trätunnor. Förpackningsindustrin utvecklade senare maskiner för att göra tunnor och nya material till förpackningar. 

Det första världskriget medförde ett avbräck för tunnbindarnas näring och gjorde också slut på gesällvandringarna. Efterfrågan på trätunnor höll sig sedan på en lägre men jämmn nivå fram till andra världskriget, då det åter ökade av brist på de nya maskinellt anpassade förpackningsmaterialen. År 1945 fanns 536 tunnbinderiarbetare anställda vid 39 arbetsplatser. Efter 1967 kunde man inte längre följa tunnbindarna i statistiken. Under 1960-talet fanns bara 7-11 tunnbindararbetsplatser som succesivt lades ner. Den sista lönsamma produkten som föll bort var smördrittlar för export. 

Som näringsgren är tunnbindarhanterket utdött i Sverige men det finns ännu utbildning, mer finns att läsa om på nästa sida.