Varf och sjöfart i Vänersborg Varf och sjöfart i Vänersborg

Nybyggnads- och reparationsvarv vid Sanden

På 1830-talet hade Vänersborgs stad ett varv för nybyggnation och reparationsverksamhet på Sanden väster om Sundet och söder om Dalbobron. När Trollhätte kanalbolag skulle bygga dragvägar längs kanalen blev detta varvsområde oanvändbart. Då åtog sig kanalbolaget att anlägga ett nytt varv. Efter en del diskussioner enades man i april 1844 om att detta skulle ligga vid Dyviken på östra sidan om Sundet. Kanalbolaget lovade också att bygga ett mindre kokhus av sten för att undvika eldsvåda vid tjärbränning.

Hamnen i Vänersborg med segelskutor en vinterdag åren runt sekelskiftet 1900. Foto: Vänersborgs museum.
I väntan på god segelvind. Vänerskutor i Vänersborgs hamn ca 1916. Foto: Ingeborg von Sydow. Vänersborgs museum.

1857 var varvsområdet 150 alnar långt utefter Sundet och 80 alnar brett (cirka 90X50 m). Drätselkammaren arrenderade ut varvet helt eller delvis till stadens skeppsredare.

Redan under år 1845 och 1846 användes varvet både för nybyggnationer och reparationer. Det var främst skeppsredare Carl Johan Andersson som använde varvet för att bygga fartyg både för sitt egna snabbt växande rederi och för andras räkning. Carl Johan Andersson blev den ledande inom både skeppsbyggeri- och rederinäringen i Vänersborg under de närmaste fyrtio åren. Han anlitade N. C. Kierkegaard, en av landets ledande fartygskonstruktörer, som då var verksam i Göteborg. Dessutom hade han en skicklig skeppsbyggmästare som hette S. Olsson.

Under sommaren 1855 sjösattes inte mindre än tre fartyg på stadens varv – briggen Linné samt skonertskeppen Victoria och Carl Oscar. Dessutom kölsträcktes ytterligare ett fartyg. Samma år byggdes minst tre fartyg vid andra varv, vilket visar hur omfattande varvsverksamheten var i Vänersborg vid denna tid.

Det mest omfattande fartyget som byggdes vid Vänersborgs stads varv under 1850-talet var briggen Överste Nils Ericson, uppkallad efter den kände kanal- och järnvägsbyggaren. Fartyget ritades och byggdes av S. Olsson år 1858 för C. J. Anderssons räkning. Som galjonsfigur förde den Nils Ericsons bild i naturlig storlek. Fartyget var så stort att man måste ta ner bl a bogsprötet och galjonsbilden för att kunna passera slussarna (längden på 1844 års slussar är 35,8 m).

1859 köpte C. J. Andersson Tenggrenstorp och flyttade efter hand sin varvsverksamhet dit, men skeppsbyggeriet på stadens varv fortsatte ändå. Det var då den andre store Vänersborgsredaren Gustaf Viktor Plate som använde varvet. Under våren 1866 byggdes Fröken om 56 nyläster (238 ton) och i juni samma år gick det sista fartyget av stapeln på stadens varv. Det var skonerten Idog. Området behövdes för järnvägsstation och järnvägstorget och efter en lång diskussion 1868 beslutade stadsfullmäktige att inte anlägga något nytt varv.

Källa: Varvsstaden Vänersborg av Stig Bratt. Varvaren nr 1, 2002. Varfs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen.

Vänersborgs museums bildarkiv

 

Varf och sjöfart i Vänersborg
En vinterbild med segelskutorna i hamnen i Vänersborg. Foto: Vänersborgs museum.