Smehalva och tvättmedlet

I plåtslageriet arbetade en man som lyssnade till namnet Evald, han kallades allmänt för ”Smehalva”. Han hade också tilldelats öknamnet ”Limpa” som anspelade på hans kroppsbyggnad. Evald avskydde att bli kallad ”Limpa” så fort det nämndes blev han mycket förargad, ja nästan våldsam. Evald sålde tvättmedel till arbetskamraterna och man och man emellan kallades det för ”Limpelin”. En nyanställd pojke blev informerad om förhållandet på arbetsplatsen och han fick även veta att det gick att köpa tvättmedel av Evald. Någon av gubbarna sa till pojken att gå till Evald och be att få en burk ”Limpelin”. Inte ont anandes gick han bort till Evald och frågade om det gick att köpa en burk ”Limpelin”. Evald for upp i sin fulla längd och hytte med armarna och skrek:

- Du ska jävlar i mej få för limpelin din förbannade ongdjävel.

Pojken rusade tillbaka och skrek att gubben var ju livsfarlig. Detta hände innan det blev lag på att arbetsgivaren skulle hålla de anställda med tvättmedel, handduk och rinnande vatten.