Oskar Wallin berättar

Den gamle klubbordföranden Wallin berättade att en dag när han stod vid sin arbetsbänk fick han höra överingenjör Karl Kjellman skrika:

- Wallin! Wallin! Han tittade upp och där utefter transportgången kom Kjellman springande illröd i ansiktet med hatten i ena handen och en bunt toapapper i den andra. Väl framme hos Wallin skrek han:

- Ska det vara nödvändigt att repa till sig en sån här bunt papper för ett toalettbesök?

Han stod tyst ett ögonblick och sa sen:

- Men snälle ingenjörn, det måtte väl bero på hur stora ytor man har att gå över.

Kjällman kastade papperet på golvet och skrek:

- Wallin, du ska då alltid komma med ett svar!

Han fortsatte därefter småspringande mot plåtslageriet och muttrade:

- Dumheter, dumheter.

Själv stod jag kvar med papperet vid fötterna. När Kjällman en stund senare kom tillbaka var det som om händelsen aldrig inträffat. Han hade ett hiskligt humör men långsint var han inte.