Elektrikern Bertil berättar om en roddtur:

En dag kom Otto Dahl som var verkmästaren i el-verkstaden fram och frågade om jag kunde följa med överingenjör Prollius och ingenjör Biäre till kraftstationen. Min uppgift var att ro dem över kanalen och följa med dem till kraftstationen och sedan ro tillbaka dem hem igen. Jag fick nycklarna till ekan och kraftstationen och vi knallade iväg. När vi kom ner till ekan fick jag till min bestörtning se att där bara fanns en åra. Jag skulle alltså bli tvungen att vricka mig över kanalen med en åra. Det hade jag aldrig gjort innan och efter eftersom jag rodde dåligt även i vanliga fall kändes situationen högst obekväm. Skulle jag klara att få över båten till andra sidan? När vi klev i ekan sa Prollius plötsligt:

- Jaså här ska man vricka sig fram, det ska jag be att få göra för det har inte jag gjort sedan jag var pojk!

Med stor förtjusning antog jag förslaget och det löste sig ju fint den vägen. Men under hela vandringen till kraftstationen, rundvandringen där, samt promenaden tillbaka funderade jag på hur jag skulle ta oss över kanalen utan att avslöja min okunnighet i konsten att vricka en eka. När vi närmade oss kanalen på tillbakavägen sa ingenjör Biäre till mig att det vore roligt om han kunde få vricka oss tillbaka och se om färdigheterna från hans ungdom fortfarande satt kvar.

- Det får du gärna göra, svarade jag.

Var det möjligen högre makter som övervakade den roddturen undrar jag än idag.