På Pininfarina och på varvsområdet i Uddevalla arbetade jag i många år. Jag var först på Uddevallavarvet och arbetade på gallerplan och bädd på gamla varvsområdet i något år på 1970-talet. Sedan arbetade jag fem år i den första bilfabriken, och kom tillbaka 1996 och arbetade på bilfabriken och Pininfarina i 18 år. Det var stor skillnad att arbeta i bilfabriken mot varvet, kanske mest för att på varvet var det ett arbete ute i alla väder. Och vädret på västkusten kan vara kallt och en riktigt rå väderlek.

Claes Claesson (till höger) och Luis Lopez kontrollerar en kaross så att inga småbucklor eller repor finns. Foto: Cecilia Ahlsén, Bohusläns museum 2012.

Jag arbetade i många år på finishstation på karossen, i Karossfabriken. Jag gillade att arbeta på finishstation och vi var fem i samma arbetsgäng. Luis Lopez och jag arbetade länge ihop och när vi kontrollerade kaross, så ansvarade vi oftast för var sin sida. Det gällde att ha känsla när man är på finish, att kunna känna och se repor och små bucklor. Det gällde att karossen var perfekt! Vi kände över karossen med handskar och det är svårt och det tar tid att lära sig detta. Det går åt ett par handskar till två bilar. Jag fick utbildning på detta på Volvofabriken i Göteborg. Det var lite tempo i jobbet, så det gällde att vara snabb.

På min station arbetade jag också med att montera en del detaljer vid hjulrummet och skruvdetaljer som förberedelse för montering av lyktor. Till mitt arbete använde jag mätverktyg, avståndsmallar, mallmått, skjutmått, skruvdragare och annat. I vårt arbetslag mätte vi också avståndet mellan dörr och kaross och det är små marginaler. Vi mätte avståndet för att se om de behövde justeras.

Det var ett bra jobb på bilfabriken i Uddevalla och bra arbetskamrater hade jag!

Källa: BOHUSLÄNS MUSEUM BILDARKIV

"27 år med bil - från Volvo till Pininfarina" av Christine Fredriksen. I: Årsbok Bohuslän 2012, Bohusläns museums förlag.