Augusta Bäckman föddes i Forsvik 1839 och var dotter till den siste spiksmeden Johan Salomon Bäckman och hans hustru Johanna Charlotta Brun.

Augusta var från åren före den svåra koleraepidemin 1866 och till 1920-talet en av de viktigaste personerna i Forsvik. Hon var läkarvetenskapen och tryggheten personifierad. Hon ansågs också besitta vissa magiska krafter. Hon kunde slå åder, koppa och koka mediciner. Man anlitade hellre henne än barnmorskan, och det var näst intill omöjligt att dö utan att hon var närvarande. Det var i första hand till Augusta man vände sig, och om tid fanns kunde även prästen komma. Många hade svårt att så där i elfte timmen passera till det eviga livet. Augusta fann alltid på råd. Hade personen haft för vana att arbeta på söndagar, vilket ansågs vara en ogudaktig handling, fanns alltid en lösning för Augusta. Gällde detta en kvinnoperson, löste Augusta detta genom att bryta av synålar över pannan på sin patient och låta bitarna falla ned. Metoden lär ha varit ofelbar!

Denna driftiga kvinna råkade själv i den olycka som ansågs vara en av de värsta. Hon hade som ogift ung kvinna blivit gravid. Detta hände månaderna före kolarautbrottet hösten 1866. När epidemin bröt ut såg Augusta sin chans att slippa visa sin stora synd offentligt. I hopp om att få dö kastade hon sig ut i en enorm hjälpverksamhet i de sjuka hemmen. Hon arbetade dag och natt och räddade många med sina mediciner och dekokter. Vattnet i medicinerna var troligen den främsta orsaken till att många klarade sig från uttorkning och en för tidig död.

Ödet ville inte gå Augustas väg - den 11 mars 1867 födde den 27-åriga Augusta Bäckman dottern Regina, som betecknades med förkortningen OÄ i kyrkboken. Det verkar ändå som om forsviksborna inte såg nedsättande på denna födsel, trots att juridisk fader saknades. Dottern Regina var även hon respekterad genom sina insatser i samhället. Hon deltog liksom modern bl.a. i svepningar av döda.