Den ogifta modern

Hur var det då att leva som ogift mor i det samhälle och den tid då Augusta Bäckman levde? Det finns inga belägg för att det alltid, eller ens oftast, innebar en katastrof för en ogift kvinna att få barn och det är svårt att ge en enhetlig bild om hennes villkor.

Synen på ogifta mödrar varierade i olika delar av landet. Att få barn som ogift verkar ha varit mer accepterat i norra Sverige än i södra. Seden med trolovning fanns kvar längre i norr, fram till 1734 var trolovningen en rättsligt bindande överenskommelse med samma status som bröllop. Det var också vanligt att man gifte sig efter att barnet fötts - och inte alltid med barnafadern. Detta antyder att samhället i relativt hög grad accepterade i alla fall större delen av de ogifta mödrarna.
Sedan innebar den sociala kontrollen på landsbygden att familjen ofta visste vem som var far till barnet och såg till att han tog sitt ansvar.

I städerna fanns ett stort antal ogifta mödrar, under 1860-talets första hälft föddes nästan 41 procent av alla barn i Stockholm av ogifta mödrar – vilket inte alltid innebar att de stod ensamma eller utan far till barnet. Begreppet ”Stockholmsäktenskap” myntades vid mitten av 1800-talet och innebar helt enkelt att man levde som sambo. För arbetande kvinnor fanns det en fördel med att inte vara gift – den gifta kvinnan var omyndig och hennes make hade rätt till all hennes egendom. Som ogift kunde hon själv bestämma över sin inkomst och det kunde vara till fördel för både henne själv och barnen.

Kyrkan har mestadels haft en fördömande syn på kvinnor som föder barn utom äktenskapet, baserat på det sjätte budordet ”Du skall icke begå äktenskapsbrott.” som ofta tolkas så att alla utomäktenskapliga förbindelser är förbjudna och skall straffas.

I många sammanhang var det naturligtvis ett socialt stigma att föda barn utan att vara gift. Att stå ensam med ett barn var en stor skräck för en kvinna. Skam, rädsla och vetskapen om att inte kunna försörja barnet kunde driva kvinnor till att mörda sina nyfödda eller till att begå självmord.