Att växa upp som barn fött utom äktenskapet kunde vara mycket svårt. Moderns sociala ställning påverkade barnets hela liv, barnet var utlämnat till samma faror och risker som modern. Om fadern erkände faderskapet var han skyldig att bidra till försörjningen, men det var inte ovanligt att han ”svor sig fri” och då stod modern ensam. Det var givetvis också en social förlust för barnet som inte räknades till sin familj och släkt.

Barnen hade inte heller någon arvsrätt – inte förrän 1970 fick barn födda utom äktenskapet arvsrätt på samma villkor som barn födda av gifta föräldrar. Ett utomäktenskapligt barn förnekades näst intill all rätt till samhällelig existens. Det var även utestängt från de flesta utbildningar och yrken som oftast var förbehållna barn av "äkta" börd.

De ensamma mödrarna var i regel hänvisade till de hårdaste och lägst avlönade arbetena och hade inte stora möjligheter att försörja sina barn. Många mödrar lämnade bort barnen till någon som vårdade det mot en betalning och barnet fick skötsel efter storleken på betalningen.

Eftersom kvinnor från 1778 fick möjligheten att ”föda obemärkt”, dvs. utan att lämna ut varken faderns eller sitt eget namn, ökade behovet av platser i fattighus eller fosterhem bekostade av samhället. Detta ledde till en del avarter där barnen vanvårdades och ofta dog av undernäring och sjukdomar. Antalet uttalade ”änglamakerskor” verkar trots det ha varit betydligt färre än det ofta framställts. På landet auktionerades barnen ut till lägstbjudande och fick ofta slita hårt inom lantbruket och som lillpigor.

Lästips:

Ohlander, A-S. - Strömberg, U-B., Tusen svenska kvinnoår : Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. Falun 2008.

Per Ander Fogelström: Stad-serien som inleds med Mina drömmars stad