Den 26 april 1947 hölls ett avgörande möte på hushållningssällskapet i Skara. Initiativtagare var konsul Oscar Mellkvist på Horshaga. Man ansåg nu att tiden var mogen för en seminstart i Skaraborg.

I Göteborg ett år senare beslöt också Göteborgs- och Bohus läns hushållningssällskap att starta en seminnämnd.

Inseminationen som idé var inte ny. Första konstgjorda sädesöverföringen utfördes redan 1780 av italienare n Lazzaro Spallanzani. Men det dröjde till början av 1900-talet innan en lösning hittades, för att kunna utnyttja tekniken i större skala.

I Sverige började man experimentera med artificiell insemination vid Institutet för Husdjursförädling, Wiad i mitten på 1930-talet. Ett decennium senare började seminföreningar växa upp i landet.
Första steget till en av dessa föreningar togs vid det redan nämnda mötet i Skara. Man tillsatte en interimstyrelse. Fick man bara tillräckligt många djur tecknade, skulle föreningen bli officiell innan 1947 års utgång. Året blev händelserikt, redan under sommaren tecknade sig 80 medlemmar med tillsammans över 1500 djur och tidigt på hösten började de praktiska förberedelserna. Första tjurstationen förbereddes i häststallet på Götala, där fyra tjurplatser ställdes i ordning. Som ansvarig för arbetet anställdes veterinär Ivar Dyrendahl.

Första semineringen utfördes på Tubbetorp den 14 december 1947. Nästan två veckor före den officiella starten den 27:e samma månad.

Föreningen var mycket nöjd med det tecknade antalet djur - 1600 stycken - men det visade sig att det verkliga kounderlaget var avsevärt mycket större. Man behövde därför anställa en assistent redan i februari 1948.
Samtidigt fanns planer på seminföreningar också på andra håll i länet. Den 19 mars 1948 hölls ett gemensamt möte, där man beslöt om bildandet av föreningar i Vartoftaområdet, kring Grästorp och vid Mariestad. Man enades om att respektive förening skulle svara för själva fält arbetet, men att man skulle starta en gemensam tjurscentral.
Man försökte få arrendera Åkersholm vid Skara och därefter Helgemon vid Lundsbrunn men av olika anledningar fll båda projekten. Trots det beslöt man den 9 juli att bilda Skaraborgs Tjurcentral u.p.a. För att klra tjurhållningen utvidgade man i Götala med ytterligare två tjurplatser. Ett provisorium som beräknades kunna fungera ungefär ett år.

Den 28 oktober 1948 antogs förelagda stadgar och Skaraborgs Tjurcentral var ett officiellt faktum. Medlemmar var Skaraortens, Grästorpsortens och Skaraborgs Sydöstra Seminföreningar u.p.a. Föreningen i Mariestad blev inte mer än en idé. Istället inträdde hushållningssällskapet och slakteriföreningen som intressenter, för att man skulle nå minimiantalet medlemmar - d.v.s. fem stycken.
I november fick centralen en egen tjurskötare, Sixten Johansson, som fram till september 1979 var stationens förman.

Vintern 1948-49 projekterades en ny tjurstation vid Tranastorp, Skara. Staden lovande upplåta mark. Fullmäktiges beslut överklagades och ärendet fördes ända upp till Regeringsrätten som undanröjde beslutet. Alla föreberedelser och kostnader för projektet var spolierade. Provisoriet i Götala tvingades fungera även in i nästa decennium.