Även torrflottning förekom på bergen. Svall klev var norra Hallebergs utkörsväg för virke. Kleven hade byggts ut för släpkälktransport 1878. Som framgår av namnet gjorde svallis den branta kleven ytterst svårframkomlig. 1913 byggdes därför en torränna från platån ovanför kleven ner till Vänern. Längden var 160 meter och fallhöjden fyrtiofem meter. Virket kördes på vintern ut till en upplagsplats på bergkanten, varifrån det forslades fram till rännan på handdrivna trallor på en décauvillebana  Nedanför byggdes upplagsplatser i terrasser, dit virket kunde länkas av från rännan.

På stranden skedde motsvarande operation ut på en stenpir och brygga till lastande segelskuta. För utlastningen användes även här décauvillespår och trallor. Rännan byggdes om 1922 och reparerades 1931 av Vargöns bolag, som använde den ytterligare några år för inköpta rotposter.

För att få ned virket oskadat och till en bättre försäljningsplats byggde förvaltningen i början av 1900-talet "trillrännor" i de slag som fortfarande användes. Två sådana rännor hade tillkommit före 1925. En låg på Hunneberg norr om Toltorp i Munkestens slag och en annan låg vid Grytet på Halleberg. Dessutom fanns några privata mindre rännor för nedtransport av ved. 

Trillrännan vid Grytet användes fram till början av 1940-talet. Därefter gjordes ett mindre lyckat försök med en enkel linbana. Trillrännan hade uppe på plan mark en bänk med rullar, på vilka virket skjutsades ner i rännan. Vid Grytet fanns även två slag - Grytslaget och Morfars slag som, enligt uppgift, användes för brännved ännu på 1960-talet av privata köpare. 

Med lastbilens utveckling för virkestransport på 1930-talet, byggdes bilvägar i fyra klevar och sex mil bergvägar byggdes ut och hårdgjordes med ’handpackad’ makadam av diabas.

Göran Söderström, september 2004.