Camillas väg till egen företagare

Ingrids - ett Mecka i Skara
Ingrids - ett Mecka i Skara

Camilla är en av tre döttrar i familjen Nordström. Hennes far Bengt Nordström känd bilförsäljare med smeknamnet ”Môsen” och mor Gunvor Nordström. Familjen bodde först i gamla barnhemmet på Liljedalsgatan sedan Domprostegatan och sist på Valhallagatan.

Camillas mamma Gunvor började hos Ingrids 1964, Camilla och hennes syskon var ofta i butiken och snappade upp en hel del när de var där. Ingrid som inte hade några egna barn tog sig an syskonskaran.

Efter grundskolan började Camilla på gymnasiet men hoppade av, hon var en praktiker och ville arbeta, att sitta på skolbänken var inte hennes grej. Syokonsulenten från gymnasieskolan kom hem och pratade med föräldrarna och försökte att övertala dem. Camillas pappa Bengt sa då "Låt tösa göra som hon vill" och så blev det"-

I klädbutiken Eva Modeller i Skara jobbade Camilla ungefär ett halvår. När hon var 17 år flyttade hon till Göteborg och fick jobb på Lillhagens Sjukhus. År 1980 blev det flytt till Mossbrott, en ort 5 km öster om Vara, där bildade hon familj och fick två barn. I Mossbrott arbetade familjen med grönsaksodling. Maken jobbade heltid i verksamheten och Camilla jobbade på kvällar och helger, så mycket det gick i kombination med hushåll och barn.

På Ingrids jobbade Camilla extra och från 1985 fick hon fast anställning hos dåvarande ägarinna Margareta Martinsson. Butiksbiträdet Judit Magnusson avslutade sin anställning och Camilla var given då hon reda hade erfarenheten och kunskapen och kände kunderna. 

Tolv år senare övertog Camilla butiken i Skara, hon erbjöds att även överta Falköpingsbutiken, men avstod. Hon insåg att det skulle bli många resor mellan de båda butikerna och därmed satsade hon på Skarabutiken. 

En viktig sak för Camilla är att ha roligt på arbetet. Att skratt förlänger livet blev en regel för både Camilla och personalen. Ingen skulle gå hem utan att det skrattats minsts tre gånger innan dagen var slut. Hade man inte lyckats skratta tillräckligt många gånger stannade man i dörröppningen och skrattade innan butiken stängde för kvällen.