I städerna introducerades under 1800-talet en ny möbel för förvaring av matvaror i hemmen – isskåpet. Det kom att bli den föregångare till kylskåpet som på landsbygden oftast motsvarades av jordkällaren. Isskåpen byggdes av trä med innerväggar, och hade en lucka upptill och på framsidan. En vanlig modell fungerade på ett sådant sätt att isen placerades överst i en behållare av galvaniserad plåt, smältvattnet rann sedan ned i väggarna och kylde på så sätt maten inne i skåpet. Smältvattnet samlades upp via en kran nedtill. Isskåpen stod ofta i trapphuset eller något annat ouppvärmt utrymme, för att smältningen skulle ske så långsamt som möjligt.

Iskällare och ishantering

Iskarlen var en vanlig syn i städerna före kylskåpens tid. De kom en gång i veckan till hemmen med sina stora block på ryggen. Isen användes till isskåpet, en föregångare till kylskåpet som var vanligt förekommande i hem i städerna från 1800-talets senare del till det att kylskåpet slog igenom stort efter andra världskriget. De var omkring en till en och en halv meter höga, och hade ofta en tidsenlig utformning med marmorerad dekor. På isskåpet som syns i bildens mitt lades isblock upptill varpå smältvattnet rann ned i de dubbla väggarna och kylde ner maten. Från 1950-talet började efterfrågan på is till hemmen att minska, men restaurangbranschen och fiskerinäringen fortsatte att ge jobb åt iskarlarna i flera årtionden till.

Fotot togs omkring 1960 av Lennart af Petersens. Stockholm stadsmuseum.

Källor:

Vretblad, Gunvor: Djupfryst. I: Nordiska museet och Skansens årsbok Fataburen. Uddevalla, 1989. 

stockholmskallan.stockholm.se

Terént, Mia. Om ishantering Isupptagning och isstackar (pm). Skansen, Kulturhistoriska avdelningen, 2016.