Under 1890-talet fanns 17 kalkbruk på Kinnekulle. På västra sidan låg de största och äldsta: Hönsägter/Hällekis i norr över Råbäck, Trolmen, Kakeled och Blomberg. På östra sidan låg de flesta från Gössäter och Törnsäter i norr till raden av bruk inom Österplana och Kinne-Kleva socknar och några i Husaby. 

Innan förbindelsebanorna var byggda var kalkbruken beroende av sjötrafiken fastän den smalspåriga Vänerbanan byggdes 1878. Den gick som längst till Gössäter med ett stickspår till Hällekis. Först år 1898 fick Hällekis en egen järnvägsstation. Hönsäter/Hällekis, Råbäck och Blomberg hade egna hamnar.

När industrijärnvägen MHJ Malma-Haggårdens järnväg var klar 1908-1910 ändrades förutsättningarna för avsättningarna mycket drastiskt på den östra sidan. Där kom det att ske omlastning till den smalspåriga järnvägen mellan Gössäter och Skara. Nästa omlastning skedde sedan vid Håkantorp längs den normalspåriga stambanan Stockholm-Göteborg. 

Trolmen var i drift till 1957 och Råbäck sista lagda ugnen tändes inte, nedlagt ca. 1960, Hönsäter var ledande i slute på 1800-talet med en produktion nära 100.000 hektoliter. Nedlagt i början av 1930-talet. Gössäter lades ner under 1940-talet. Flera mindre kalkbruk var anslutna till Mellersta Sveriges Kalkbruks Centralförening och lades ner på 1940-talet. 

Allt läggs ner i mitten av 1950-talet. Det gäller bruken och de små järnvägarna. Inga sprängsalvor, ingen kalkrök. Folk flyttar ut från den historiska största industriella verksamheten på lands bygden till andra öden och miljöer. 

Den industriella tillverkningen av cementframställningen fortsatte på Cementa i Hällekis. När cementfabriken byggdes i början av 1900-talet, bedömde man att denna skulle leva i evighet. År 1974 beslöt Cementa att cementfabrikerna i Hällekis och Köping skulle läggas ner. År 1978 stängde fabriken och ersattes av Paroc.

På 1950-talet var Cementa störst, då jobbade 350 personer och cementtillverkningen pågick dygnet runt, i fabriken var det full fart hela tiden. Lastbilar och truckar gick i en jämn ström mellan det stora kalkstensbrottet söder om fabriken till fabriken i Hällekis. Det stora stenbrotten är idag en sevärdhet och har lokalt smeknamn "lilla Grand Canyon. Förutom utsikten och miljön finns även en liten fiskesjö. 

Vill du läsa mer om Cementa historia och den epok som präglat hela brukssamhället Hällekis klickar du på länken till höger.