Limgobbar kalkarbetare Limgobbar kalkarbetare

Fritidsproblem var ett okänt begrepp. De lediga få timmarna som arbetarna hade användes till bränsleanskaffning och andra nödvändiga sysslor hemma. Söndagarna blev vilodag och användes rätt ofta till  kyrkobesök, en sovstund i det gröna när det passade sig eller en pratstund med grannarna. 

På Kinnekulle hörde bärsöndagarna på Råbäck till de årliga återkommande avbrotten i vardagens enahanda. Tre söndagar i augusti månad skedde dessa bärsöndagar, den första var mer stillsam, den andra var den mest festliga och den tredje då kom mest äldre och "det finare folket". Med ångbåtar över hela Vänern, tåg, häst och vagn kom de flesta besökarna. I Munkängarna var det marknad. Det såldes hemslöjd, hemkokta karameller, putsade fosiler m.m. Det skedde lekar och det tävlades, på dansbanan snurrade paren runt.  Det kunde bli mycket stökigt denna söndag. Ungdomar mellan de olika socknarna sågs lite som rivaler och de alkoholhaltiga dryckerna ställde till det för många. Utmed vägarna såldes bär i papperspåsar av allmogen. 

Dessa söndagar fortsatte till 1940-talet, då de övertogs av Frälsningsarmén. Då blev stämningen annorlunda. Under några år på 1980-talet återuppstod bärsöndagarna och då i Röda Korsets regi. 

Mera sporadiska avbrott som alltid utnyttjades var de auktioner som inträffade i bygden. Även om det inte gjordes några inköp var det ändå festligt att att höra auktionsroparna med sina mustiga skämt och sina rappa tungor åstadkomma många rungande skrattsalvor.