Utsiktstornet på Högkullen

Kinnekulles utsiktstorn

Tornet under uppbyggnad, till vänster Anders Eriksson"Sjöar´n och höger Carl Klingspor. Sjöar´n drev utsiktstornet de 8 första åren

Kinnekulles utsiktstorn

Utsiktstornet i ursprungligt utförande och ljus färgsättning

På 1800-talets slut ville gärna resenärer se på utsikter, på flera ställen i landet röjdes mark och det byggdes utsiktsplatser. Detta med utsiktstorn tog friherre Carl Klinspor fasta på. Friherren var en stor initiativtagare till turismen på Kinnekulle. Att bestiga Kinnekulle var mer som en utflykt än att göra en utmanande bergsbestigning. 

Det skulle dröja nästa exakt 150 år innan Kinnekulle åter fick ett utsiktstorn, den gången av helt andra dimensioner. År 1892 lät Carl Klingspor uppföra ett nytt torn på Kinnekulle, detta för att locka turister till berget. Tornet ritades av Fritz von Dardel och hade sju våningar av vilka de två nedersta innehöll åtta rum med möjligheter till övernattning. 

Tornet  byggdes i tidstypisk stil med dekorativa lister i fasaden, stora takutsprång och kontursågade fönseromfattningar. Entrén var en uppglasad pardörr med överljus och ett plåttäckt sadeltak krönt med spira.  Ovanför entrén fanns en balkong med räcke av krysställda ribbor. Över denna reste sig tornets trapphus, stöttade av snedsträvor i varje hörn. Fönstren i trapphuset hade spetsbågiga överstycken. Upptill fanns en utkragande plattform som vilade på konsoler med pelare och räcke med snickarglädje. Från början var färgsättningen ljus och kom att senare bli rödfärgad med vita detaljer. 

Kinnekulles utsiktstorn

Vatten hämtades i Kullatorp skogsvaktarbostaden som låg strax intill

Kinnekulles utsiktstorn

Dagny Berger Österplana Vall och Viola Augustsson, årtal okänt

Verksamheten i utsiktstornet drevs till en början av Anders Eriksson "Sjöar´n" från Råbäcks hamn. Sjöar´n var bl.a stenarbetare, hamnbyggare och lots. Därefter drevs tornet en period av J.W Apelqvist som även hade Råbäcks handel. Mellan åren 1922-1942 arrenderades tornet av Oskar och Edla Johansson från Frälsegården i Medelplana. 

Förtjänsten från servering och boende behölls av arrendatorn, medan entréavgiften gick till tornets ägare. 

Vatten fanns inte i tornet, detta hämtades från Kullatorps Skogsvaktareboställe. Råbäcks gårdshantverkare skötte alla reparationer.

Kvinnorna som skötte serveringen var under en tid klädda i en förenklad folkdräkt, kallad Blombergsdräkten eller Råbäcksdräkten. Röd kjol och väst, grönt förkläde med svarta bland och vit blus. Dräkten användes även vid andra sammanhang, vid högtider som examen, kungabesök och liknande. 

För besökarna fanns också en servering med läskedrycker, mjölk och smörgåsar. Det första året besöktes tornet av omkring 7 000 personer.