Den svenska träfiskebåten

Den svenska träfiskebåten - dessa vitmålade fiskebåtar med runda skrovformer och med det karakteristiska ljudet av tändkulemotorer – utvecklades på 1900-talet till större fiskefartyg med modern utrustning för navigation, kommunikation och fiske.

På 1910-talet användes fiskebåtar på 40 – 50 fot på västkusten, med fylliga akterskepp för att öka bärigheten och för att göra plats för motorn. Båtarna var till en början klinkbyggda, men allt oftare kravellbyggda. Denna fiskebåtstyp som utvecklades var anpassad för ett djuphavsfiske. Under andra hälften av 1920-talet och början av 1930-talet skedde en nyanskaffning av fiskebåtar. Då byggdes båtarna större och tonnage, liksom motorstyrkor ökade. Farkoster på 60 – 70 fot och upp till 80 fot blev den rådande storleken. På 1920-talet kom en viktig förändring av skrovens utformning, när s k kryssarakter infördes. Rodret blev därmed mera skyddat, samtidigt som utrymmet på akterdäck ökade. Med dessa nya fiskebåtar uppsöktes nya och gamla fångstplatser långt ute i Nordsjön och Atlanten. En annan förändring av fartygens konstruktion kom på 1940-talet när större navigations- och manöverhytter infördes, vilket förbättrade arbetsförhållandena avsevärt. I början av 1950-talet placerades personalutrymmena allt oftare till däckshusen. En annan förändring vid samma tid var att de äldre råoljemotorerna började att ersättas med modernare dieselmotorer.

Efter 1945 skedde en utbyggnad och förnyelse av fiskeflottan, och efterfrågan på nybyggnationer av fiskebåtar var stor. På 1940-talet och början av 1950-talet fick fiskebåtsvarven också stora beställningar från utlandet, med leverans av båtar till Island, Färöarna och Sovjet. En beräknad byggtid för ett nybygge på ca 80 ton var omkring 6 – 7 månader med en arbetsstyrka på i medeltal 7 – 8 man.

I slutet av 1950-talet började svenska fiskelag att beställa ståltrålare från utlandet och detta kom att konkurrera ut den traditionella träfiskebåten. 1969 var sista året som en större träfiskebåt byggdes vid ett svenskt och bohuslänskt varv. Det var vid Bröderna Olssons varv i Skredsvik och båten hade en längd av 100 fot och var utrustad med en 1000 hkr Lister Blackstone dieselmotor. Därefter har många av de anrika fiskebåtsvarven upphört med sin verksamhet och idag är det få varv från denna epok som fortfarande finns kvar.

 

Källa: Från hantverk till industri. 1900-talets varvsnäring i förändring. C. Fredriksen, Skeppsbyggarna I, Göteborg 2008