Orust och Kungsviken är gamla kulturbygder och spåren efter äldre tider är många. Längs med den forna vikens kustremsa, som låg cirka 40 meter högre än idag, finns många lämningar.

 

Kungsviken omtalas för första gången i skrift 1423 som Kunungxvikenne. Namnet förekommer om än med olika stavning under resten av 1400-talet. Gården Konnungvikinne har då sedan 40 år tillbaka hört till Dragsmarks kloster på Bokenäset, på andra sidan Koljefjorden. Dragsmarks kloster grundades på 1200-talet av den norske kungen Håkon Håkonsson för munkar tillhörande den franska premonstratenserorden.”Marieskog” eller ”Monasterium de Silva Sanctae Mariae” som klostret hette. Klostret hörde till ett av Norges rikaste och dess storhetstid sammanfaller med hansatiden, då Bohuslän var en central knutpunkt i handeln. Klostret ägde under en tid så många som fyrtio gårdar, varav Kungsviken var en av dem. 1504 säljs gården för 7 lybska mark och köpet bevittnas av en abbot från klostret.

 Orten förekommer sedan i de historiska källorna under några liknande namn. År 1544 anges Kongzwig, 1585 Kongsuigh, 1665 Kongzwijken och 1811-1881 Kongsviken. På skifteskartorna från sent 1700-tal och 1800-talet anges vattenområdet som Kongsvike-kile. Hur namnet uppkommit kan inte med säkert sägas, men en förklaring kan vara att Kungsviken under ett tag tillhörde kronan och att en temporär tullstation har legat vid platsen under sillperioderna. En annan möjlig förklaring är att ett av den norske kungens skepp kan ha befunnit sig i viken.

 Året efter Bohuslän blivit svenskt, 1659, äger den svenska kronan ett 8 öresbol i Kungsviken. Efter storskiftet 1829 ägs Kungsviken av sex personer som utgör ett mantal.

 

”Ormen Långe” och munkarna på Dragsmarks kloster    

 Enligt sägnen skall Olaf Tryggvassons vikingaskepp "Ormen Långe" ha byggts här redan på 900-talet. Men de första uppgifterna om båtbyggeriet kring Orust omnämns först på 1200-talet i och med att kung Håkon Håkonssons lät beställa ett större skepp från trakterna. Munkarna på Dragmarks kloster var kända för sin båtbyggarkunskap och många båtar har med säkerhet byggts i området under medeltiden. Det sägs att munkarnas kunskap om båtbyggeri spreds över fjorden. Runt om i Morlanda socken växte stora ekskogar och det fanns gott om virke i området, men mycket av skogarna höggs dock ner senare med 1500- och 1600-talens skogsbruk.