Lysekils Mekaniska Verkstad - av stor betydelse i Lysekil

Lysekils Mekaniska Verkstad - Skandiaverken
Lysekils Mekaniska Verkstad - Skandiaverken

Lysekils Mekaniska Verkstad, eller Skandiaverken som företaget hette senare, var en industri som hade stor betydelse för Lysekil. Företaget grundades 1899 av Lars Laurin, bördig från näraliggande fiskesamhället Grundsund, tillsammans med svågern Karl Forsström. Till en början tillverkades maskiner till konservindustrin, eftersom det i Lysekil fanns ett stort antal liknande industrier som främst tillverkade ansjovis. Men företaget tillverkade också cyklar.

Vy över Skandiaverken på 1930-talet. Bildkälla: Föreningen L Laurin i Lysekil.
Svarvaravdelningen på Skandiaverken, 1930-talet. Bildkälla: Föreningen L Laurin i Lysekil.

Snart insåg Lars Laurin att framtiden låg i att motorisera den svenska fiskeflottan. 1902 var den första motorn klar, som sattes in i en liten båt som ägdes av havsforskaren Otto Pettersson på Bornö. 1903 installerades den första motorn i en fiskebåt. I och med det så började framgången för företaget.

Nu startade också en viktig period i utvecklingen av det svenska fisket, när fiskebåtarna byggdes större och fisket utvecklades till ett mera renodlat havsfiske. Motoriseringen av fiskerinäringen var en omvälvande epok och Lysekils Mekaniska Verkstad kom att bli en av de större motortillverkarna som levererade motorer till fiskelag på västkusten.

Skandiaverkens första byggnader låg alldeles vid strandkanten i inre delen av norra hamnen i Lysekil och när företaget expanderade och mer mark behövdes, fylldes området längst in i viken ut med sten.

Skandiamotorer

1908 kallades motorerna för Skandia och samma år byggdes den första slipen. I början var verkstadsbyggnaderna uppförda i trä, men 1913 var den stora verkstadsbyggnaden i betong klar. I denna byggnad finns nu ett museum om Skandiaverken, som drivs av Föreningen L Laurin i Lysekil.

Snart började företaget att exportera motorer och 1910 tryckte man motorkataloger på 18 olika språk. Företaget exporterade motorer till minst 25 olika länder, och Skandia Pacific Oil Engine Company i San Fransisco tillverkade motorer på licens. Redan 1909 hade AB Atlas i Stockholm fått tillverkningsrätten för stationära motorer. 1918 öppnades ett försäljningskontor i Oslo, och samma år fanns tolv olika avdelningar på företaget.

Skandiaverken skötte alla steg från konstruktion av motorn till att den sattes in i en båt på slipen. Redan 1911 hade Lars Laurin köpt Fridhems varv vid Gullmarn i Lysekil, där den största skrovet som byggdes var på 700 ton.

1902 utgjorde Skandiaverkens arbetare 2,7% av alla arbetare i Lysekil. 1918 var det istället 57% och värdet av produktionen var 60% av allt producerat i Lysekil. Året efter sysselsatte Skandiaverken 475 personer, så företagets betydelse för Lysekil var enorm då och ända fram till nedläggningen 1991. Ett annat mått på framgång var att aktiekapitalet växte från 120 000 år 1906 till 750 000 1918. 1919 värderades företaget till 7,5 miljoner, en ansenlig summa på den tiden. Framgången för Skandiaverken ledde till stora investeringar för kommunen på olika sätt, exempelvis i skolor när befolkningen växte.

Källa: Föreningen L Laurin i Lysekil

Lysekils Mekaniska Verkstad - Skandiaverken
Lukas Apelman, Föreningen L Laurin i Lysekil, iförd en overall från Skandiaverken startar en Skandiamotor på Skandiamuseet i Lysekil. Det är en Götaverken-motor G5 på 300 hk. Foto: Christine Fredriksen, Västarvet, september 2018.