Avloppsvattnet hamnade i Dofsan

Ett modernt vattenförsörjningssystem i Skara

Det nuvarande avloppsledningssystemet började anläggas 1898 och Skaras avloppsvatten hamnade i Dofsan. Innan dess går meningarna isär om hur avloppssystemet fungerade. En stadsplan visar att en ledning anlades 1870. Den började vid kyrkan. Via St. Katarinagatan och Gunnar Wennerbergsgatan löpte ledningen direkt mot Dofsan vid Händenebron. På vänstra sidan av kyrkan, utmed Trädgårdsgatan fanns det ytterligare en ledning, främst för dagvatten. Stora delar av staden kunde dock inte använda de gamla ledningar, på grund av lutningen. I stället fick de som bodde norr om Dofsan bekosta egna ledningar. Vid sekelskiftet förbättrades ledningsnätet men avloppsvattnet var orenat när det nådde Dofsan.

1910 beslöt stadsfullmäktige att anlägga ett reningsverk. Verket anlades vid nuvarande Vandrarhemstomten och var klart året därpå. Flera kompletteringar och förbättringar genomfördes de närmaste åren sedan Kungl. Maj:ts Befallningshavande i Skaraborg året innan gett order om att anlägga en septitank med oxidationsfilter och annan nödvändig utrustning. Skara fick uppskov men 1912 skulle allt vara klart. Det blev Sveriges första biologiska reningsverk, nästa som togs i bruk var i Stockholm 1928.

Västerås landshövding, Claes Wersäll, ägde Horshaga egendom som Dofsan flöt genom. 1908 stämde han Skara för nedsmutsning av vattnet. Fallet behandlades tio gånger i tinget, under två års tid. 29 vittnen hördes. Tingsrätten gav Wersäll rätt men han ansåg inte att skadeståndet var tillräckligt stort. Ärendet överklagades till hovrätten som gick på Wersälls linje. Skara överklagade till Högsta domstolen men där fastställdes hovrättens dom. Efter åtta år var årendet avslutat.