En förening som denna, måste ha den ledare som har förmåga att leda och som har tid att offra för saken. Så länge Medelplana-Ungdomen hade förmånen att ha Justus Nilsson som ordförande gick allt som smort. Men han flyttade till Värmland sommaren 1917 och ännu något år hölls arbetet i gång av bara farten. Efter ett par år började dock medlemsskaran att tunnas ut och det gick inte att hålla ihop på samma sätt som tidigare. Ungdomarna flyttade till andra orter där det fanns bättre med arbete med bättre framtidsutsikter, en del gifte sig och fick då andra intressen.

År 1921 fanns ingen lämplig ledare att få längre och medlemsantalet var så lågt att de som återstod, ansåg det var lönlöst att fortsätta. Föreningen blev då upplöst och år 1923 gjordes auktion på föreningens tillhörigheter som inbringade 440 kronor. Enligt stadgarna överlämnades dessa pengar till en fond inom kommunen avsedd att användas av en eventuell ny förening av samma karaktär.

Det blev alltså en relativt kort tid Medelplana-Ungdomen fick verka, men för de omkring 150 ungdomar, som under åren varit med i föreningens arbete, var det säkerligen inte förgäves. Många har efter uppnådd vuxen ålder talat om de intryck de fick i sin ungdom genom föreningen. Hur vad de där fick vara med om har hjälpt dem att bygga upp deras framtid och ge dem en rätt inriktning av deras liv. Det friska och fria kamratskap som utvecklades bland föreningens medlemmar var egentligen något nytt för sin tid, men arbetsuppgifterna och målet som hägrade, var i stort sett i överensstämmelse med den gamla satsen: ”En sund själ i en sund kropp.”