Hermans testamente och begravning
I ett handskrivet tillägg till testamentet uttrycker Hallgren ett önskemål, att någon detalj, exempelvis en postomfattning eller dörröverliggare i granit från Aspholmen skulle läggas in i ”stiftelsen byggnads” det vill säga Mors Minne i Skara; en önskan vilken som genomfördes. Det legat som riktas till Tossene kommun är en fond, kallad Herman Hallgrens Minnesfond. Räntan på kapitalet ”skall varje år utdelas till behövande boende i kommunen, med företräde för dem som varit anställda i min firmas, Aspeholmens Stenhuggerier, tjänst eller avkomlingar av sådana personer”. Om tanken om de anställda dröjde alltså kvar långt efter Hallgrens bortgång. Om nuvarande Sotenäs kommun, drygt sextio år senare, klarar denna uppgift är oklart. Avkomlingarna är att söka i tredje och fjärde led.
Hallgrens dagbok berättar om det goda förhållandet mellan Hallgren och Färdig. Den förre tillbringar gärna sommarsemestrarna i Hunnebostrand, och besöken hos Färdig blir många. Omvänt kommer den senare emellanåt till Göteborg och har då ofta med sig trädgårdsproduktrer av skilda slag: potatis, äpplen, honung etc. Vid firmans 25-årsjubileum, som firades med middag i Hunnebostrand 3 december 1938, tilldelas Alfred Färdig Kungliga Patriotiska sällskapets guldmedalj.
1 juli, 1940 överlämnade Hallgren en gravvårdsritning till Färdig, som fick i uppgift att förfärdiga den gravvård i röd granit, vilken nu finns på Marie Östra Kyrkogård i Skara.
Testamentariskt erhöll Alfred Färdig ”tiotusen kronor samt därjämte all den rätt som tillkommer mig till holmarna Långön och Lilla Lyngö utanför Valer vid Gerlesborg ävensom en segeljulle och en eka” ett i sanning frikostigt erkännande av berömdvärd förvaltning och trogen vänskap.
Vid gravsättningen yttrade domprosten Berglund ”Då moderns stoft jordades här den 8 februari 1929, röjde han för den som förrättade jordfästningen något av sitt hjärtas innersta. Bland annat kom det fram det varma förhållandet mellan honom och hans mor, till vilken han kände sig stå i outplånlig tacksamhetsskuld. Han röjde då också sin avsikt att söka hjälpa den tysta nödens hjältar … Andra, som hade det så som hon haft det, borde få hjälp”. Någon form av donation fanns alltså i Hermans Hallgrens tankar redan då, tretton år före hans egen bortgång. Då ändamålsbestämmelserna i hans testamente blev offentliga, väckte de stor uppmärksamhet i Skara. Det var den största enskilda donationen staden fått. Tyngdpunkten låg hos en stiftelse ”Herman Hallgrens minnesfond, Mors Minne”, vars ändamål skulle vara att i en centralt uppförd byggnad bereda hem för äldre, i först hand ensamstående personer. Tanken var, att de boende skulle erlägga en mindre hyra. Förvaltningen skulle skötas av en styrelse, i vilken stiftets biskop var självskriven ordförande, ”därest han önskar åtaga sig detta uppdrag”. Detta tillägg har gjort, att det under senare tid ofta blivit en uppgift för domprosten. Hallgrens, personlige vän, advokat Bertil Melin upprättade testamentet, vilket är daterat den 31 maj 1942.