Stiftelsens startkapital var ungefär 350 000 kronor fördelat på kontanter, aktier och obligationer – en oerhörd summa vid denna tid. Bortsett från räntor och aktiers värdeförändringar skulle beloppet år 2005 motsvara ca 7 miljoner.

En del lösöre i form av möbler, tavlor etc. tillföll också stiftelsen och finns i sällskapsrummet. Västergötlands Fornminnesförening erhöll en rokokobyrå, äldre föremål i koppar, tenn och mässning samt ostindiskt och kinesiskt porslin. Läroverket tilldelades kontanter till en premiefond och till ett elevhem. Andra legat var riktade till Tossene kommun i Bohuslän, ett ålderdomshem i Göteborg, Göteborgs Fältrittklubb, Göteborgs djurskyddsförening och svenska Lappmarksmission (Anna Hallgrens Minnesfond). Bland legatarierna märks också husföreståndarinnan Elsa Carlssons, släktingar och vänner.

På grund av krigstiden och de närmaste därpå följande årens minimala byggnadskvot kom byggstarten att skjutas fram till januari 1950. Fyra år tidigare hade man i samband med gatuarbeten påträffat rester av S: t Nikolai kyrka med omgivande kyrkogård. Detta kom att påverka planerna inför uppförande av byggnaden, som nu fått namnet ”Mors Minne”. Husets längd bestämdes alltså av de rådande förutsättningarna. 21 stycken pensionärslägenheter blev det, varav ett par med två rum och kök, övriga med ett rum och kök eller kokvrå. På norra gaveln gavs plats åt en mjölkaffär. Närmaste granne blev församlingshemmet, som uppförts på 1930talet. Områdifet utgjorde en gång åkare Alfred Noréns tomt med allt vad det inneburit av träbyggnader – boningshus, vedbolänga, stallar osv. I juni 1951 var allt klart för inflyttning och de (bland många sökande) som styrelsen tilldelat lägenhet gladdes åt ett centralt men ändå lugnt boende till en hyra som var överkomlig. En omfattande inre ombyggnad och modernisering företogs 1986, då antalet lägenheter reducerades till 14.

Stiftelsen har 2024 omkring 35 miljoner i kapital, tankar finns om hur dessa ska användas