På 1890-talet växte kravet på allmän och lika rösträtt i Sverige till en massrörelse med manifestationer, agitationsmöten och rösträttsföreningar. I början av 1900-talet drevs frågan i riksdagen av socialdemokrater och liberaler, men när dessa valde att ställa mannens rösträtt framför kvinnans – att kvinnorna skulle få vänta tills männens rösträttsreform var genomförd - så växte en kvinnlig rösträttsrörelse fram. I Göteborg bildades 1902 två föreningar som blev viktiga i denna rörelse; Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) och den första Socialdemokratiska kvinnoklubben i Sverige. Det blev en massmobilisering till FKPR och 1912 hade föreningen i Göteborg 930 medlemmar.

Föreningen för kvinnans politiska rösträtt bildas

Föreningar för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) bildades 1902 samtidigt i både Stockholm och Göteborg. Från Stockholm kom ett förslag till styrelsen i Göteborg om ett gemensamt upprop "Till Sveriges kvinnor". Idén var att kvinnor skulle uppmanas att ansluta sig till föreningarna i Göteborg eller Stockholm. Styrelsen i Göteborg var positiv till initiativet men förordade mer tonvikt på det lokala planet. De drog upp en djärv plan med en väl förankrad organisation med egna föreningar runt om i landet.

Våren 1903 fanns sex föreningar som då bildade LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Med i styrelsen för landsföreningen fanns ordföranden för göteborgsföreningen, Frigga Carlberg. Hon och andra i ledningen började sedan ett intensivt arbete för att bygga upp ett landsomfattande nät av föreningar. Redan 1909 ledde agitationen i väst till att det kunde bildas ett länsförbund för Göteborgs och Bohus län av de föreningar som då förutom i Göteborg fanns i Uddevalla, Strömstad, Lysekil, Marstrand och Grebbestad. År 1917 fanns som mest 237 lokalföreningar spridda över landet.

Frigga Carlberg - engagerad ordförande och rösträttskämpe

Frigga Carlberg, som var en av föregångarna inom kvinnorörelsen i Göteborg och i kampen för kvinnlig rösträtt under 1900-talets första decennier, föddes i Falkenberg 1851. Hon var en av många syskon i en stor familj och med föräldrarna modern Anna och fadern Tobias Lundgren. Familjen hade det gott ställt; fadern var skomakare och hade startat ett framgångsrikt garveri som så småningom blev en väletablerad läderfabrik. Frigga var redan i unga år intresserad av att studera, men fadern motsatte sig detta. Först i tonåren, när hon var 16 år, fick hon till slut börja i den nyinrättade flickskolan i Halmstad. Ett tiotal år senare gifte sig Frigga med postkontrollant Andreas (Atte) Carlberg och flyttade med honom till Göteborg. I Göteborg engagerade sig Frigga i välgörenhet och till stöd för ensamstående mödrar. Många kvinnor som vid denna tid i slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet 1900 arbetade för rösträtt till kvinnor, var också djupt engagerade i fattigvårdsfrågor och filantropi. För Frigga var frågan om mödrars och utomäktenskapliga barns rättigheter särskilt viktiga.

Frigga och andra kvinnor från föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Göteborg reste flitigt runt i landet och agiterade i rösträttsfrågan. Frigga var också starkt involverad i organiserandet av den stora demonstrationen i Göteborg i juni 1918, då runt tvåtusen kvinnor marscherade från Järntorget till Heden – och många fler samlades vid det efterföljande agitationsmötet på Heden för kvinnlig rösträtt. Detta var en av få gatudemonstrationer som genomfördes, men denna fick en stor uppslutning och genomslag politiskt.

Frigga Carlberg var från bildandet av FKPR året 1902 och till att rösträtt för kvinnor infördes en färgstark och radikal ordförande i föreningen. Frigga var en duktig agitator och förespråkare för kvinnors rätt och FKPR i Göteborg blev tack vare henne en av de mest tongivande föreningarna i landet. Frigga Carlberg skrev också texter och dramatik om kvinnofrågan, humoristiska pjäser som uppfördes på kvinnoföreningarnas möten och på scener i Göteborg. I mera allvarliga texter som i en första roman, ”Vårlöften”, beskriver Frigga hur ytterst utsatt en ensam mamma kunde vara. Romanen berättar om en ung kvinna, som så många andra unga kvinnor vid denna tid flyttade in från Bohuslän för att söka arbete i Göteborg, men som hamnade i svåra levnadsförhållanden.

Frigga Carlberg fick så på sitt sjuttionde levnadsår uppleva framgång i kampen för kvinnlig rösträtt - detta första riksdagsval då kvinnor var valbara och kunde rösta året 1921!

[Obetitlad]

Frigga Carlberg tillhörde länge ledarskiktet av frisinnade kvinnor. Här vid ett möte i Göteborg 1923. Sittande från vänster: Gerda Hellberg, Frigga Carlberg, Berta Burman-Andersson. Stående bland andra: Kerstin Hesselgren, Anna Bugge Wiksell, Mia Leche Löfgren.

Frigga Carlberg ses på äldre fotografier oftast i svart klädsel; hon bar alltid en svart sorgdräkt till minne av sin son som 1902 vid 20 års ålder dog i tuberkulos.

Källa

Mer om rösträttsrörelsen i Göteborg går det att läsa i den nyutkomna boken ”Att ge upp har inte övervägts”, Göteborgskvinnor i rörelse/r (Red Lisbeth Stenberg, 2021).

Göteborgskvinnor i rörelse/r är ett projekt som startade 2015 och där närmare trettio rörelseaktiva kvinnor, några av dem forskare, skrivit texter om kvinnorättsrörelsen i tidigt 1900-tal och om 1900-talets kvinnoföreningar och organisationer i Göteborg som de själva tillhör eller står nära. Som ett resultat av detta fleråriga forskningsprojekt publicerades boken ”Att ge upp har inte övervägts” i mars 2021.