På museer och arkiv runtom i landet finns tusentals uppteckningar med berättelser om arbete och vardag förr i världen. Ett exempel är Nordiska museets arbetarminnen, där personer från olika yrkesgrupper med egna ord berättar om du det var att t.ex. arbeta i industrin vid förra sekelskiftet.

Här återges ett utdrag från ett arbetarminne skrivet av John Carlsson (född 1886), som arbetade på Nohab i Trollhättan när han var tonåring.

År 1900 när jag var 12 år började jag mitt arbete inom industrin. Det var vid Nydqvist & Holm Trollhättan. Jag började som nagelvärmare (nagel = spik). Jag hade 50 öre om dagen för 10½ timmes arbetsdag.

Min far arbetade på samma ställe, det var ca 40 personer oss småpojkar inräknade. Vi gjorde lokångpannor i en trång, mörk och kall lokal.

Man fick, då man började, skaffa en spik att slå i väggen för att hänga rocken på, utsatt för rök och sot och duvskit, det var fullt med duvor inne i lokalen. De äldre hade skaffat skydd, men det var inte lätt att få tag i något som passade och far hade inte tid att hjälpa mig. Han var med i ett lag nitare på 4 man, 2 slog och 2 höll emot niten, som vi småpojkar hade värmt.

Det arbetades i regel om vintern 2–4 timmar över i 5 dagar, men det fanns de som arbetade alla dagar samt regelbundet 3 nätter, tisdag, torsdag och lördag natt. Ingen värme, inget lyse annat än de bensinlampor, som vi pojkar fick hålla i handen och andas in röken, då vi skulle lysa de äldre kamraterna.

Jag började arbeta 3 nätter i veckan då jag knappt fyllt 15 år. Jag stod mången gång och grät, för det var kallt och långsamt, dåligt klädd var man också. Man var förkyld och sjuk nästan jämt, men man vart tvingad att arbeta på natten av de äldre i laget.