Den polarisering av arbetsmarknaden som internationella studier visat på gäller även för storstadsregionerna i Sverige kan studien Strukturrationalisering och automatisering bekräfta:

Fenomenet karaktäriseras av att medelbetalda jobb minskar till förmån för fler låg- och höglönejobb.

Att ny teknik skulle kunna leda till arbetslöshet var inget som ekonomer bekymrade sig om förrän i mitten av 1920-talet. Nationalekonomen John Maynard Keynes pratade då om ”teknologisk arbetslöshet”. Han förutsåg hur bland annat elmotorer skulle öka effektiviteten i samhället och tjugofaldiga BNP under 1900-talet. En konsekvens skulle då bli att vi inte behövde arbeta mer 15 timmar i veckan. Att det landade på just 15 timmar var att adeln i England sa sig inte arbeta mer än just 15 timmar.[1]

Efter 1960-talets högkonjunktur återkom oron över att ny teknik skulle skapa arbetslöshet. Då var det datorer och robotar som hotade.[2]