På seminariet fanns en blandning av dessa "seminarinnor" eller "skultor" som de kallades i Skara. Ålder varierade mycket, 30-åringar och 16-17-åringar om vart annant.
Skultorna kom från mycket olika hemförhållanden. Denna variation satte sin prägel på dem. Den kvinnliga förmågan av anpassning och det dagliga umgänget verkade utjämnande. Man drog samma ok under läxornas tryck. Den begåvade kunde höja sig trots fattigdom och yttre underlägsenhet. I en klass fanns en soldatdotter i tarvlig dräkt med huvudduk, hon avvek mycket bland de mestadels hattprydda kamraterna som likväl såg upp till henne: "Hon var klassens bästa huvud" sa de.

Omkring 1880-talet uppstod i vissa klasser en viss motvilja mellan de så kallade flickskolebildade- och allmogedöttrarna. Tidigare hade få allmogedöttrar sökt sig till seminariet, men nu blev det vanligare. Att de även intogs i högre klass verkade chockerande på samarbetet. Det hände också att gruppfotograferingen som var vanlig inte skedde.

Samvaron i skolan var dock kort för att det skulle påverka vardagslivet, flickskoleeleverna hade ofta sina hem i staden och rörde sig i i något högre standard än flickorna från landet. 

På denna tid var det vanligt att ungdomarna hyrde sig ett rum för en eller två. De åt middag på spiskvarter och skötte själva om sin frukost och kvällsmat med smörgås och dryck. 

Tidningen visade inte någon uppmärksamhet över seminariet. Det dröjde fram till 1870-talet. Skolan fick i folkmun heta "siminariet" eller liknande förvrängningar, pojkarna benämde det "Skulum" eller "Magdeburg" d.v.s. på svenska något av "Pigskola".

Umgänget mellan de de studerande på de olika läroanstalerna i Skara vid denna tid 1860-70-talet var reserverat och kyligt. Det hände dock att en och annan skara-djäkne hittade sin brud bland skultorna. På spiskvarter och hyreskaserner kunde både pojkar och flickor få plats vid samma bord och bekantskapen fann sig själv.

Det fanns en viss klasskillnad mellan högre och lägre årgångar vid seminariet, t.ex. såg den 1:a klassen upp till 4:eklassisterna som riktiga högdjur.  Dessa kände sig pampiga, men det förkom inte något översitteri eller pennalism.

Klassfester förkom inte, dock firades den 6 november (Gustav Adolfsdagen). Luciafirande eller julfest kom senare.

Förhållandet mellan lärare och elver var rätt stelt, myndigt men med stor vördnad. Personligheten gjorde naurligtvis sitt till åt ena eller andra hållet.

Regleringar skedde inte på denna tid. Kuggningar i avgångsexamen var mycket sällsynta, kvarsittningar kunde förekomma men orsaken var då främst av hälsoskäl.