Vår berättelse handlar om Mariestadsfabriken, som Electrolux fabrik för frysar och kylskåp kallades, men det kunde lika gärna handla om IAC i Tidaholm, Bahco i Enköping, Continentalfabriken i Gislaved eller Lear i Bengtsfors. Det de har gemensamt är att de har varit stora arbetsplatser inom den tyngre industrin och fungerat som en oftast livslång trygghet för en arbetarklass med en lägre utbildning på mindre orter på landsbygden. Och alla har de flyttats eller lagts ned på grund av globaliseringen.

Den 28 april 2017 rullade det sista kylskåpet på banorna på Mariestadsfabriken och en nästan 60 år lång produktionsera var över. Tillverkningen skulle flyttas till Ungern. Aningarna hade funnits där. Under närmare tio års tid hade antalet anställda gradvis minskat genom nedskärningar och uppsägningar. Nu var det bara 230 personer kvar på en fabrik som hade haft mer än 1500 anställda. Fabriksflytten innebar att de skulle de som varit arbetskamrater och vänner, som jobbat som svetsare, montörer, kontrollanter, kanslister, lagbasar och lagerarbetare, skulle skiljas åt. Och med dem skulle berättelserna om vardagen, jargongen och arbetslivets mödor och glädje skingras.