Att köpa färdiga flyttbussar på denna tiden gick inte. Oscar hade som tur var kunskaper från mekaniskt arbete. För den Oscar blev det att köpa in bussar och andra fordon och bygga om dessa till flyttbussar.

Hustrun Dagmar skötte hemmet och de fyra barnen, två döttrar och två söner. Barnen kom naturligtvis att hjälpa till i företaget, även barnbarnen var med morfar både i förarhytten och i verkstaden.  Det var vanligt att de anställda fick luncha i bostaden då verkstaden fanns på gården. Oscar värnade för de som hade det svårt, det hände ofta att han  ställa upp med tillfälliga anställningar och kost. 

Pappa Oscar som körde flyttbussen kunde vara borta mycket från familjen och när han kom hem var det bara skönt att vara hemma. Någon semester var det inte tal om, det kunde bli några resor med flyttbussen då Dagmar och den yngsta dottern följde med. Senare i livet ville Dagmar se annat utanför Sverige. Det blev resor utomlands, dessa resor gick bl.a. till England, Portugal och Italien och då var det camping som gällde.

Kontoret skötte Oscar själv, senare sköttes administrationen av en kvinna som bodde i samma fastighet på S:t Annegatan. Oscar var många gånger för snäll och tog ibland emot växlar som betalning, det kunde hända att det kunde dröja innan hela skulden var betald. Oftast var kunderna ärliga och betalade sin skuld.

I företaget varierade antal anställda, behovsanställningar var vanligt hur många som arbetade hos Oscar styrdes av de uppdrag som skulle utföras. Karl-Gunnar Jonsson var en av de anställda, han kom senare att köpa en av flyttbussarna av Oscar och startade eget tillsammans med sina söner.  

Oscar levde för sitt företag,  det var inte ett arbete det var en livsstil. När han fyllde 65 år var det inte pension, han fortsatt så länge kroppen orkade och det var fram till slutet av 1970-talet och då var han drygt 75 år. Den 12 dec 1989 dog Oscar, då 86 år gammal och hans hustru Dagmar levde vidare till 8 januari 1992.