På förhistorisk tid användes stenmaterialen till byggandet av gravar och redskap. Med kristnande kom missionärerna från kontinenten och England. Skickliga stenhuggare kom till Kinnekulletrakten och hade med sig kunskapen att uppföra byggnader av sten. Olof Skötkonung var den förste svenska konung som omkring år 1000 lät sig döpas i Husaby, detta hade stor betydelse för den kristna missionen. Under 1100-1250 talet uppfördes ca 500 kyrkor i dåvarande Skara Stift och flera av dessa tidigaste fanns just i Kinnekulleområdet. 

Yrkesstenhuggare har funnits i Västerplana och Medelplana sedan 1000-talet och 1100-talet. De utförde konstrika och fint dekorerade arbeten till kyrkorna. Vid kyrkobyggen behövdes portalstenar kring dörrar och fönsterramar, tympanonstenar och dörröverstycken och många detaljer till kyrkornas interiör och exteriör. 

Till kyrkornas inredning och inventarier som var nödvändigt för en kyrkas utrustning var bl.a. altarstenar. Dels en sten till altarskiva på huvudaltaret, dels stenar till de två sidoaltarna, dessa fanns i de medeltida kyrkorna. I Medelplana kyrka är de båda sidoaltarna från 1100-talet, helgade åt Sankta Helena och Sankta Apollonia bevarade. I Västerplana är det medeltida huvudaltaret bevarat. Till kyrkan anskaffades en stendopfunt. I Västerplana finns en konstrikt dekorerad stendopfunkt som skänktes av biskop Bengt den gode på 11600-talet samt en enklare dopfunkt från Martorp.

Flera liljestenar ligger på golvet intill väggarna vid kyrkans ingång. Liljestenar utfördes liksom många andra stenarbeten i stenhuggarverkstäderna i Västerplana och Medelplana. Den nämnda stenen är daterad till slutet av 1100-talet. Liljestenarna är särskilt typiska för Kinnekulleområdet och för Västergötland.