Ett unikt foto (vykort) från stickspårets allra första år! Man kan förstå att vykortsfotografen menar att den nu byggda järnvägen med stickspår och området däromkring gestaltade Varnhem. Jordbruk, kalkbrott/kalkbruk, järnvägsstation/ poststation/ telegraf, affär och smedja och inte minst Klosterkyrkan visade på det samhälle med verksamheter som knöts ihop med yttervärlden via järnvägen. Kalbruket blev en stor verksamhet som hjälpte många från jordbruksarbete till nytt arbete inom industrin.

På bilden ses i bakgrunden; från vänster Junkragårdens boningshus, Stationshusets tvättstuga, Stationshuset självt (ännu inte tillbyggt), det offentliga "afträdeshuset" norr om stationshuset, godsmagasinet på lastkajen, nybyggd affär i Nydal, Klosterdahl med uthus och fram mot kyrkan Ryttaregården med uthus.

Närmare till höger i bild ligger Ryttaregårdens smedja med en egen tillfart över spåret! Just framför den södra delen av Ulunda Kalkbrotts lastkaj inom bangårdsområdet. Det sägs att smedjan placerades där för att också kunna inrymma sprängmedel och det är väl inte otroligt att det fanns ett samarbete med Ulunda kalkbrott - senare Kalkbruk.

All järnvägsmark ordentligt avskärmad med SAJ-staket.

Från stationen går spåret i en kurva samt i kraftig lutning ner till Fiskaregårdsbäcken. I öster är skärningen i naturen som mest ca 3,5 meter hög, medan det i väster ofta är det dubbla.

I banvallens högra del hittade undertecknad som ung flera stenar med tydlig utformning från att ha suttit i klostret. Konstfärdigt huggna och troligen delar av mindre valv, m.m. Men på 1960-talet hade också Ryttaregårdens ladugårdsgrund hunnit att tippas vid stickspåret.

På flygbilden från ca 1935 över spårområdet för SAJ ser man stickspåret till Ulunda Kalkbrott svänga ner till höger på bilden bakom Palmhyddan och Ludvigsbergs fastigheter. Karlbrottet hade en mindre lastkaj strax efter att spåren separerar från stationsområdets södra del. Det var en nedsänkning och en med kalksten inklädd kajkant, som syns rester av även idag (2014). Till lastområdet gick även en arbetsväg över spåren som syns på bilden nå fram till stationsvägen strax efter avfarten från Broddetorpsvägen.

Mitt för och väster om området med det ankommande stickspåret, mellan Stationsväg och Broddetorpsväg, har just Samuel och Nanny Friman uppfört sitt bostadshus med plats för taxistation 1933-34. (De var den här hemsidans skapares farfar och farmor.) Mitt för deras hus på andra sidan Broddetorpsvägen låg Ulfsgården.

Ett av de äldre loken, troligen från SAJs tid, har använts för stickspåret ner mot Ulunda kalkbrott en vinterdag 1940. Med tanke på snödjupet tycks det inte så välbetänkt, men ett antal mannar tycks försöka se till att banan blir fri - åtminstone för att kunna backa ut från trångmålet.

Andra mannen till höger, bakom stationsinspektor Linus Lundqvist i Varnhem, är Evald Friman, son till taxiägaren Samuel Friman i Varnhem och hemsidesskaparens far. Vid tillfället boende i föräldrarnas hus rakt bakom de båda herrarna.

Bild från Västergötlands Museum - bildarkivet/bildnummer: A145127:32

Ett stycke in på stickspåret ser man lastkajen för Ulunda Kalkbrott vid Varnhems stationsområde. Den är för tillfället full av gods som troligen skall hämtas med järnvägsvagnar från det mindre stickspåret alldeles nedanför lastkajen. En täckt godsvagn står ett stycke in på detta mindre stickspår nämare stationshuset. Odlingarna stryker nästan spåret överallt. Det var viktigt att nyttja jorden även på de minsta remsor.

I husraden till vänster är först Samuel & Nanny Frimans hus Dalhem byggt 1933/34 med taxirörelsen, därefter sonen Eval Friman med sin Berit i Lillhem byggt 1950, samma år som Sven & Märta Karlsson hus Solhem byggdes och därefter kom Lindåkra byggt och inflyttat 1952 av byggmästare Nils Lann med frun Margit.

Den lilla 1950-talsgruppen av hus var en i raden av grupperade förtätningar med villor av Varnhems centrala delar. Detta efter Frimans bygge 1934 på Junkragårdens gärde som tillsammans med husen nära järnvägen mot Axvall och Broddetorpsvägen -  Ludvigsberg, Palmhyddan, Åkersberg och Källeberg utgjorde en grupperad villabebyggelse. Dessutom fanns en sådan förtätning med bostadshus också utgående från Simmesgården söderut utmed Öglundavägen under 1930-talet. En annan sådan gruppering med hus bildades vid utfarten från Varnhem i öster.

Chefer och arbetare i färd 1958 med att montera ner den bro som gick över Fiskaregårdsbäcken på spårets väg ner till brotten. Med rejäla bropelare av granit och stålbalkar blev det en mycket stabil bro för last av sten vid överfarten. Än idag (2014) går det att se dessa magnifikt uppbyggda brofästen. För orienterings skull går det att på bilden se skorstenarna och gavelsnip av Ludvigsberg över krönet i horisonten till höger.

Väl nere i kalkbrottsområdet på 1940-talet. Tågtrafiken på stickspåret krävde samma bemanning som på övriga spår och hierarkin var densamma vad gäller lokförare och biträdande personal, allt markerat med olika huvudbonader och klädsel.

Efter kalkbrottets glansdagar och slut, ser man på den här bilden stickspåret från Varnhems station komma in i bilden nerifrån och spåret bort mot Hammaren är väl underbyggt med kalsksten. Billingen skymtar i öster.

Till höger finns en av de 7 ugnar som fanns inom bruket fortfarande oraserad.

Historiskt om kalkugnar:

De äldsta ugnstyperna utgjordes av en håla som var 1-2 meter djup och med en bottenyta av 4-6 kvadratmeter. Bränslet var löv- eller barrträdsved. I dessa ugnar lades ett halvmeters lager ved och ovanpå detta kalksten och ved varvtals konformat till 3 meters höjd. Enruskor anänvdes för att förhindra allt för kraftigt drag. För en sådan bränning gick det åt ca. 60-80 tunnor kalksten och 12-15 lass ved. Ugnen var färdigbränd efter 3 - 4 dygn.