Kort historik
Ulunda kalkbruk var beläget 1 km fran Varnhems järnvägsstation. Bruket/brottet daterar sig fran 1830-talet och hade då huvuddelen av stenbrytningen nära Hammars kvarn. Ett stickspår anlades till bruket 1904 i samband med att Skövde-Axvall järnväg anlades. Bruket inköptes 1918 av AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier. Kalkbruket lades ned 1957.
Inom Billingen-Falköpingsomradet rådde det under 1800-talet stor brist på skog. Detta skapade tidigt behov av lämpligt ersättningsmaterial för trä som byggmaterial. Inom området fanns rikligt förekommande, lättillgänglig och lättbearbetad kalksten. Stenhuggeriverksamheten går tillbaka till förhistorisk tid, men i mitten på 1800-talet påbörjades mekaniserad stenbearbetning i större skala. Under 1700- och 1800-talen bedrevs stenindustrin som ren binäring till jordbruket.
Ulund kalkbruk började som stenbrott/stenhuggeri, och stenhuggeri drevs därefter i samband med kalkbränning. 1910 fanns det inget stenhuggeri inom Billingen-Falköpingsområdet som var helt fristående från kalkbränningen. Stenhuggeriverksamhet förekom vid Bjällums och Ulundas kalkbruk, produktionen vid Ulunda brott/bruk redovisas nedan. Man kan se att kalkbränningen under 1900-talet kom att överta stenbrytningens hela kapacitet - från kalkbrott till kalkbruk:
Försåld sten i ton 1910 1915 1920 1925 1930
Ulunda 4.660 1.278 -- 133 --
1918 bildades AB Västergötlands Förenade Kalkindustrier, VFK, och till styrelseledamot och verkställande direktör utsågs Gottfrid Nymberg. Under första året köpte bolaget upp de sju största bruken och nästa år ytterligare två. Han förvärvade aktiemajoriteten i VFK 1938 och var då sedan länge känd som Kalkkungen i Västergötland.
Disponenten för Ulunda Kalkbruk var för tiden 1903 - 1905 Sven Johan Svensson, född 1845. Hans dotter Elsa Charlotta, född 1878 blev hustru till Varnhems stations förste stationsinspektor Otto Rosander och flyttade in där 1905. Det paret kom att prägla en del av Varnhem i mer än 40 år.
Fler berättelser på samma tema
Cementfabriken och brukssamhället Hällekis
Detta är historien om cementfabriken i Hällekis och hur ett brukssamhälle byggdes upp. Cementfabriken startade 1892 och verksamheten upphörde 1979, var detta slutet för samhället och dess invånare? Många stora krafterna var igång för att få dit en ersättningsindustri och till slut...
Oljekoken i Gössäter
Detta är berättelsen om den så kallade Oljekoken i Gössäter och ägaren L.W Kylberg som på slutet av 1800-talet hade stora visioner om att utvinna olja. Processen att ta fram olja vår mycket kostsam och kvalitén blev inte heller bra. Projektet resulterade i att verksamheten var endast...
Ljuset på orten - kvinnorna i stenhuggarsamhällen
Kvinnornas historia är en viktig del i granitindustriepokens historia, men oftast utan fysiska spår. Få kvinnor är omnämnda överlag, bevarade varken i arkiv eller upptagna i historieskrivningen. Inom historieskrivningen är namngivna personer och företeelser viktiga tidsdokument. Inte minst...