Grunden till ett organiserat och beståede rikstäckande observationsnät i Sverige verkställdes i slutet av 1850-talet. Även om de allra första observatörerna var enbart manliga, så kom de första kvinnorna ganska snart med i bilden. 

Den första kända kvinna som registerad väderobservatör var Anna Afzelius. Hon tog över observationssysslan i Östersund efter sin make provisialläkare P.J.E. Afzelius. När Anna Afzelius tog över sysslan 1863 var hon bara omgiven av manliga kollegor. 

Inte så långt senare kom änkefru Brita Christina Westerlund, som övertog makens  observationssyssla i Jokkmokk, året var 1866. Hon kom senare att efterträddas av sin dotter Gustava år 1882. 

De första kvinnliga observatörerna på 1860-talet fick tjänsterna efter sina män och släktingar, detta var inte ovanligt inom många yrken. Som änka, eller ensamförsörjade, måste kvinnans situation lösas så att socken inte måste stå för försörjningen. Ogifta kvinnor vid denna tid var ofta "egna företagare". De var ju myndiga till skillnad från gifta kvinnor, där mannen i familjen stod för förmyndigandet. 

Någon direktrekrytering av kvinnliga observatörer var det inte fråga om på den tiden. Det hade gjorts väderobservationer i Sverige långt tidigare, men då i huvudsak vid olika lärosäten och fyrplatser. Det kan mycket väl tänkas att någon maka eller dotter i familjen hjälpte professorn eller fyrmästaren med en del väderobservationer, men det finns i alla fall inget dokumenterat.